Man slutar aldrig att förvåna sig över metoderna i lokalpolitiken, nu senast med förslaget till regler i Socialnämnden. Hade man inte varit insatt i bakgrunden till det hela måste ledamöterna framstå som kompletta idioter, men nu finns det en histora bakom. Läsare av denna blogg har enkelt kunna följa med i händelseutvecklingen. Med detta som bakgrund kommer utspelet i en helt annan dager.
Min spontana reaktion är att regelsamlingen andas ett icke ringa mått av desperation. Är det så att ordföranden känner sig så maktlös inför nämndsledamöternas krav på ordning och reda i beredningen, att normal mötesordningsprinciper inte går att tillämpa? Men det är väl lättare att hitta fel på andra än sig själv.
Men det är nog så att ordföranden är farligare ute än hon själv vet (SkD 2011-08-19):
– Det är mitt ansvar att se till att ingen känner sig kränkt på mötena. Detta är ett svar på det beteende som har varit i nämnden, säger Jane Cimmerbeck.
Om dessa regler skulle antas av nämnden så kommer jag känna mig kränkt. Undra hur detta hanteras i så fall – kan jag visa ut ordföranden då? I så fall, hur länge då, eller får hon bara gult kort? Hur lång utvisning; 2 minuter, 5 minuter eller matchstraff. Hösten kommer onekligen att bli en spännande tid i socialnämnden när vi skall utarbeta en praxis for dessa reglers tillämpning. Hörby kommuns författningssamling måste uppdateras omgående för att hantera de nya metoderna. Jag förstår verkligen att de nya reglerna behövs från ordförandens sida, för tänk när nästa ”Källhaga-beslut” skall fattas: Utvisa de 12 oproffesionella ledamötena så att rätt beslut kan fattas. Det är en briljant plan.
Någonstans på socialförvaltningen måste de gamla hattarna finnas från tidigare radikala experiment(SR). Dessa har uppenbarligen dammats av i processen att ta fram reglerna, den kreativa destruktiviteten har flödat fritt. Frågan är om vi kan använda hattarna även på nämndsmötena också, eller skall vi köpa in dumstrutar?
Och inte nog med reglerna, det skall erbjudas utbildning om värdegrunden också.
Vi undviker att kalla varandra ”lilla du”, ”gumman”, ”gubben”, ”snälla du” och andra saker som kan kännas stötande.
Det är onekligen så att de största bekännarna av kommunenens etiska principer, som så storartat ritas upp i regelsamlingen, simmar i dessa verbalt grumlig vatten. Uppriktigt sagt vet jag inte riktigt om jag vågar gå på den utbildningen – kanske kommer man tillbaka som Uri Geller, för att böja oppositionens pennor eller ord i rask takt, helt utan att vare sig rulla med ögonen, stöna eller fnittra.
Per-Elis, fixa gärna dina permalänkar till inläggen. Som det är nu blir det väldigt otydligt om man länkar till dem på facebook. Du kan gå in på min fb profil, den är öppen, och kolla hur det ser ut.
Hälsningar
Anita.