Inom industrin finns det ett begrepp som kallas ”Work in progress”, förkortat till WIP. Det måttet beskriver hur mycket en organisation håller på med.
Med en hög WIP av pågående och planerade aktiviteter som överskrider organisationen förmåga att genomföra och slutföra aktiviteter förlorar organisationen värde. Inom Lean kallas detta för ”waste”.
För att optimera effektiviteten och genomströmningen skall WIP vara så låg som möjligt för att verksamheten skall vara lean och därmed effektiv.
Min tes är att Hörby kommun har för stor WIP på management nivå och har så haft under en längre tid. Till följd av detta har vi mycket ”waste” i kommunen; ineffektivitet och låg kvalitet. Detta kostar pengar.
Det finns, och har funnits, en vilja om kraftig reformering av kommunorganisationen. Först av det moderatledda styret under de tidigare åtta åren och nu under det innevarande socialdemokratiska styret.
Visst har det hänt många ytliga saker i form av organisationsförändringar och byggnationer, men grundläggande problem som ekonomistyrning har inte kunnat hanteras. Konsekvensen ser vi nu, som så många år innan, genom en ekonomi i kris.
I en dynamisk organisation, med låg WIP, skall man kunna agera på signaler från verksamheten och genomföra justeringar av organisationen eller genomförandemetoden. Men år efter år så ser vi att den kommunala toppnivån inte förmår att agera på informationen från exempelvis Socialnämnden och genomföra åtgärder.
Troligtvis är det på grund av att denna nivå är så upptagen med att utreda populistiska reformönskningar. Utvecklingen av kärnverksamheten får stå tillbaka för politiska korståg. Vi har helt enkelt för stor WIP – det blir varken hackat eller malet.
Ser ni vag jag menar? Låt mig ta ett exempel – Kulturkvarteret: Denna verksamhet har utretts under förra mandatperioden i en ”bred parlamentarisk grupp” som det heter när man har behov att rättning i ledet för att garantera långsiktighet.
Först togs det ett inriktningsbeslut i enlighet med den parlamentariska gruppens vilja och sedan ville regnbågen ta en investeringsbudget med kulturkvarteret som en stor del. Denna 80 miljoner kronors satsning fick på pälsen i Fullmäktige och då tillsätter regnbågen en ny utredning som skall utreda kulturkvarteret förutsättningslöst.
Hörby kommuns regerande politiker var på väg att investera 80 miljoner kronor på något som de inte var säkra på att det skulle gynna invånarna. Till råga på all var detta dessutom utrett i åratal.
Ett annat exempel är turismverksamheten. En fråga som kommunen har varit helt besatt av trots att verksamheten inte är en del av kärnverksamheten. Dessutom finns funktionerna på regional nivå och lokalt fanns en näringslivsdriven organsiation.
Ett tredje exempel är vindkraftsparken på Linderödsåsen som slukade enorma utredningsresurser men som ingen egentligen ville ha.
Ett fjärde exempel är den högt flygande översiktsplanen som kraschlandade och fick göras om efter att Länsstyrelsen konstaterat att den var orealistisk.
Ett femte exempel är Namibiaäventyren…
Hur mycket fokus har Namibia tagit från att leverera resultat i kärnverksamheten?
Behöver jag fortsätta?
Tänk om detta ledarskap i stället hade fokuserats på den ekonomiska styrningen och kärnverksamheten skola vård och omsorg. Om fokus hade varit planmonopolet, teknisk försörjning och lokal demokrati, vad hade vi då kunnat uträtta?
Så nästa gång ni hör om utökade anslag och skattehöjning, tänk då till på WIPen i kommunen. Fundera på om du får bäst värde för dina surt förvärvade skattepengarna?
Är det inte bättre att leverera servicen och lösa problemen som man är tillsatta för, i stället för att använda den kommunala budgeten att fylla en svällande management med konsulter och önskeutredningar?