Temperaturen här i Dehli har stigit upp till 35 grader och det är bara början på sommaren enligt mina Indiska värdar. Trots det verkar det hetta till mer på hemmaplan när jag läser dagens tidning om att ordföranden i socialnämnden ställer sin plats till förfogande.
Visst är det ett naturligt steg efter att upplösningsförsöket, som skedde på ordförandens initiativ, kapitalt misslyckades slutgiltigt på januaris fullmäktigemöte. Detta resulterade i timeouten och nu dras den logiska konsekvensen till dess slutpunkt.
Den avgående ordföranden säger till tidningen att hon hoppas att de övriga nämndsledamöterna följer dennes exempel och ställer sina platser till förfogande. Som den enkla människa jag är funderar jag på varför jag skall göra det? Det var ju inte vi som försökte lösa upp nämnden. Tvärt om ställde vi oss bakom en skrivning om motsatsen, och detta har mig veterligen inte ändrats.
Målet enligt avgående ordföranden är en nystart för nämnden, men alla ni som har följt socialnämnden de två senaste månaderna vet om att nystarten har redan hänt. Vi inom femklövern har till exempel återigen börjat med våra förmöte och skapar en gemensam hållning.
Successionsordningen har redan exekverats. Visst tar det ytterligare någon månad innan vi har svängt in oss i de nya rollerna, men den positivism som vi ser nu har vi inte haft innan. Vad som dessutom är bra är att jag noterar även att oppositionen agerar också mer aktiv i sin oppositionsroll vilket även det är ett hälsotecken.
Helt adekvat med en lämmel
Så det återstår att förstå varför hela nämnden skall avgå när ordföranden träder tillbaka. Det är ingen skådeprocess med ett lämmeltåg av socialnämndspolitiker som har till uppgift att eskortera sin ordförande till andra positioner.
Tyvärr verkar uttalandet som om det är det sista försöket att få femklöverkollegor avsatta, eller utspolade som det brukar heta i Hörby, från nämnden. Spontant har jag svårt att se att någon femklöverpolitiker skulle falla för ett så enkelt trick.
Oavsett hur mycket detta kommer till vissa som en chock, är socialnämnden inte att likställa med Egypten. Att på samma sätt som när en farao dog, skulle alla slavarna också begravas tillsammans med Guden. Sorry, det funkar inte så i Hörby.
Vad som återstår nu är att räta ut frågetecknen om ordförandeskapet. Det är naturligvis en prioriterad fråga, och om det finns något ledarskap inom femklövern som tänker på Hörbys bästa borde det vara en snabb aktivitet. Oroande verkar det dock vara att det förväntas tuffa förhandlingar om att reträttposter skall skapas.
Ibland knackar verkligheten på i stugan också, så att komma tillrätta med socialnämnden måste även ligga i Miljöpartiets intresse och bör inte vara en del i ett politiskt spel för att positionera sig på nya platser. Utvecklingen i socialnämnden de senaste två månaderna har sprungit förbi intrigmakarnas ambitioner. Vi jobbar nu vidare med styrning och kontroll, precis som vi säger i vårt yttranden över revisionsrapporten.
SkD rapporterar att ”tuffa förhandlingar om positionerna är att vänta”. Vanligtvis brukar man väl ha något att sälja vid en förhandling? Det hör förstås till spelet att mindre partier i medieskugga på olika sätt behöver boosta sin självbild med jämna mellanrum. Den annars alerte lokalreportern verkar en smula okritisk i sin rapportering.
Uppdraget som ordförande i en socialnämnd är visserligen ansvarsfullt och ett av de svåraste politiska uppdragen i en kommun, men den som hävdar att det är en position som man vanligtvis är beredd att slå sig blodig för, är med stor sannolikhet antingen 1) aningslös, 2) en patologisk lögnare eller 3) båda delarna.