Återigen är det en hektisk helg i politiken. Det är tur att man är ledig på helgen så att man hinner med i svängarna i cirkusen.
Det har kommit kommentarer på Skånska Dagbladet och på denna blogg där det konstateras att jag i princip är bland det värsta man kan tänka sig, eller som det summeras, ”en otäck typ”. Med tanke på källan så kanske det är ett hedersomdöme, att vårt kommunalråd ägnar en perifer och oansenlig partikamrat en så ansenlig del av sin lediga tid på kvällar och helger. Ingen har ägnat mig lika mycket tid sedan min mamma tog hand om mig när jag hade mässlingen när jag var sju år gammal. Dock har jag mina tvivel om kommunalrådets modersinstinkter just i detta fall. Lite svårt att sätta fingern på vad det konkret handlar om…
Mordors flagga
Men vad är det som ligger bakom beskrivningen om att detta är en episk kamp mellan det goda och det onda. Tänk att lilla Hörby har blivit platsen för denna holmgång, precis som om att Mordor med mörkrets krafter ligger här ute i Ludvigsborg och att Fylket ligger i Fulltofta. Nere på Ringsjöstrand sitter Saruman och smider planer.
Ja, ni hör ju själva hur bisarrt det låter. Om man läser kommentarerna så beskrivs världen som svart och vit, uppdelad i onda och goda. Redan i tonåren, när mammas hand börjar dras undan från en, märker man att världen är något mer komplicerad, att världen är full av nyanser.
Visst, jag kan skriva under på att jag är en rätt obehaglig typ, för jag backar inte ner från det jag tror på. När jag läser kommentarerna, som genereras av den naiva världsföreställningen, blir jag mer övertygad om att jag har rätt. Skulle jag då backa för att någon berättar för mig att jag ”är den största skammen man mött på över 30 år”?
Tyvärr för denna person, så står jag stadigare på mina fötter är så, då jag har rett ut mina värderingar och vet vem jag är. Intressant nog från mitt perspektv är, att ju mer skit som kastas på mig desto tydligare blir problemet och problemet handlar i princip inte alls om Socialförvaltningens politiska styrning. Bara för att en osanning upprepas tillräckligt många gånger (och nu har den upprepats väldigt många gånger) så betyder det inte att den är mer sann.
Jag har slutat tveka och tagit ställning. Jag konstaterar att ledarskapet har havererat i Socialnämnden och att ordföranden borde ha insett detta och avgått för länge sedan. I stället löser hon upp sin egen nämnd. Även inom Moderaterna har vi så uppenbart ett ohanterat problem att ta tag i, men detta måste vi sköta internt och nu även skyndsamt. Med denna korta passus har faktiskt det relevanta problemet summerats. Kort och koncist och för första gången publikt och i klartext. Konsensusen om denna problembeskrivning är total inom politiken i Hörby. Visst, det är alltid någon marginaliserad aktör i ett hörn som inte håller med men i det stora hela är det såhär situationen är.
Men låt oss då reflektera på de nu aktuella symptomen som nu problemen gett upphov till; I morgon kommer vi ha en omröstning i Fullmäktige om Socialnämndens vara eller icke vara. Frågan är om mer makt skall koncentreras till den funktion i Hörby som innehas av skribenten till kommentarerna ovan. Vad som kan läsas i klartext i kommentareran borde få väldigt många att tveka om det är rätta vägen framåt. Är det så att man tvekar skall man avslå förslaget. Obönhörligen kommer den nya föreslagna organisationen minska insynen i besluten under en obestämd tid framöver. Noteras skall att under de kommande månaderna skall den nya organisationen inom Socialförvaltningen tas, och just under denna tid man skall man inte minska insynen och dra ner på den demokratiska förankringen.
Teorierna surrar och snurrar om varför diskussionens klimat eskalerar till dessa proportioner och varför problemen som vi alla känner inte hanteras. Sannolikt kommer vi aldrig riktigt förstå, men när vi har detta bakom oss kommer vi vara en upplevelse rikare och jag har massor av material till min bok om detta år i Hörbypoliktiken.