Varför skall inte kommunen göra allt?

På måndag dras den politiska kvarnen igång igen efter juluppehållet. Ni som följer bloggen har noterat att brasan har varit på sparlåga vad gäller ärendena i systemet. Så återigen kan jag glädjas  att få tillfälle att tycka till.

Måndagen den 9e januari sammanträder både Socialnämndens arbetsutskott och Kommunstyrelsen. Båda mötena skall hantera ärenden som man på ideologisk grund kan ifrågasätta vad kommunen skall hålla på med. Båda förslagen är behjärtansvärda och säkert jättebra, men heter alltid svaret att det är kommunen som skall lösa det? Är allting bättre i offentlig regi, det är det som är frågan?

På Socialnämndens arbetsutskott på morgonen ber Kommunstyrelsen att Socialnämnden skall yttra sig över ett medborgarförslag om att inrätta mentorskap riktat till nyanlända kvinnor. Förvaltningens förslag till yttrande är att man skall beakta förslaget. I praktiken innebär det att förslaget läggs på hyllan hos en förvaltning som är upptagen med annat.

Men, min fråga är, om det inte hade varit bättre, och ärligare, att säga till förslagsställarna något i stil med: ”Visst, det är ett jättebra förslag och hela kommunen skulle bli jätteglada om ni startar en förening och genomför förslaget. Med detta som syfte kan ni ansöka om föreningsbidrag”.

Det är min förvissning om att det finns så mycket passion ute i samhället hos de enskilda individerna, att dessa mellanmänskliga aktiviteter måste kunna genomföras som NGOs. Om man kan göra detta internationellt (som organisationen Kvinna till Kvinna gör) så måste det vara möjligt att genomföra inom Hörbys gränser utan att kommunen driver det hela.

Fall nummer två, som kommer upp på Kommunstyrelsen, handlar om snöröjningen… igen. Socialdemokraterna har lämnat in en motion om att kommunen skall röja snö på trottoarer för kommunens fastighetsägares inne i centralorten. Visserligen låter det som ett alldeles lysande förslag när man läser det, speciellt denna vintern där kostnaderna för röjningen är behagliga för kommunens kassa. Men man kommer komma i gränsdragningsproblem om vem som skall röja var och vilken trottoar, vilket till slut får till följd att kommunen har det fulla ansvaret och kostnaderna.

Är det detta vi skall använda våra gemensamma skattepengar till? Vad är alternativen till att ”själv är bäste dräng” på sin egen trottoarstump eller att kommunen tar över allt? Tror vi på att entreprenörer kan genom offert åta sig att röja åt fastighetsägarna? Tror vi på att fastighetsägare kan gå samman, utan kommunens inblandning, för att effektivisera och pressa priserna?

Kommunens svar på motionen tycker jag skall vara i linje med ”kommunen ser positivt på att trottoarerna röjs på ett koordinerat sätt och ser möjlighet till entreprenöriellt engagemang från näringslivet som besitter många duktiga entreprenörer och som har möjlighet att välkomna nya”.

Det är väl inte bara i ord vi stödjer de entreprenörer som vi har i kommunen – det måste väl levas upp till i handling också? Vad kan vara mer intressant för en blivande eller nybliven entreprenör än att komma in på denna oexploaterade marknad?

Det hela handlar om vilken syn man har på individen; Är individen stark nog att åstadkomma något själv eller är det så att man alltid behöver det offentliga för att drifta saker och ting. Jag är övertygad om att både snöröjningen och mentorskapsprojektet kan överträffa offentlig förvaltning i passion, om det bara är tydliga signaler som ges från det offentliga.

Min partikamrat Daniel Oja sa under debatten om utmaningsrätten i Fullmäktige i Östraby att det finns en anledning varför man i Östtyskland hade Trabanter och i Västtyskland hade BMW, VW, Opel, Mercedes, Porsche, Audi. Visst, nöjer man sig med att kunna ”välja” Trabanten och avstår från valfrihet som driver fram effektiviteten hos den fria marknadens bilar, ja då skall vi ha snöröjning med skyffel och 100% skattetryck och vara glada för det.

Visst kan det ovan vara lite svart och vitt, men den vägledande pricipen är klar. Har vi en högre ambitionsnivå, då gäller det att släppa hörnflaggan.