Loungen på Münchens flygplats
På väg hem från skidsemester med min dotter i Wagrain i Österrike har vi landat i Luftwaffe loungen i München. Att komma hem till vägarna i Skåne inser man återigen att vi är provinsiella i vår litenhet efter att tampats med massiva BMW och Mercedes i liten koreansk hyrbil.
Jag skrattade åt mig själv när jag upptäckte att jag satt och körde i högerfilen i 110km/h – så svenskt. Ryckte till i bilen när ett ton tyskt stål körde om mig – ”freie fahrt für freie bürger” som det heter.
Till min förskräckelse verkar den klassiska korven vara indragen till förmån för nyttigheter med spenat i!!! Vart är denna värld på väg? Eller är det jag som är stockkonservativ i värdekonservativa Tyskland?
Inga brutna ben i backen, men väl lite träningsverk i nacken. Förr i tiden var det en utmaning att åka skidor i isiga backar – jag kommer ihåg Järabacken hemma i Jönköping på 80-talet som mest bara hade is. Idag är det lättare att åka skidor på isen i stället för i snön – vet inte om det är en utveckling som är bra eller dålig – jag blir mest förvirrad.
Hemma har Hörby-cirkusen fortsatt under veckan som varit, även i min frånvaro, med ett fullmäktige som var minst sagt turbulent. Jag får nog anledning att återkomma till det när jag blivit breifad om vad som faktiskt förgick.
Men, kontentan av detta är att cirkusen är ett självspelande piano. Det finns de som säger att det är jag som är clownen som sätter snurr och oreda i verksamheten, men både tavelaffären och nu det senaste visar att turbulensgeneratorn, som ger energin till pianot, finns någon helt annanstans.
Fast det är i vanlig ordning så att man inte lyckas se bortom budbäraren när man letar orsaken bortom orsaken. Läser på politikerkollegan Susanne Meijers blogg om hennes analys när hon skriver:
Fast de som faller nu är det som själva söndrade i socialnämnden. Skall jag se det som en hämndaktion.
Viss är det en hämndaktion som pågår nu – vi kommer alla ihåg löftet om att stallet skulle spolas (ett mail till samma Susanne Meijer från kommunens politiska hygientekniker). Susanne har dock bortsett från det faktum att problemen som vi upplevde i Socialnämnden i mångt och mycket handlade om toppstyrningen.
Det är för övrigt inte bara jag som noterade den dåvarande topp och dubbelstyrningen av nämnden; Även hennes partikollega Håkan Hansson i revisionen påpekade fenomenet i sin rapport på februari månads fullmäktige.
Så man kanske skulle bemöda sig med att analysera god förvaltning innan man dömer individer som ”söndrare” när man inte accepterar att socialnämnden tilldelas rollen av ett rundningsmärke. Fast…., man biter väl inte den hand som föder en.
Nu är klockan snart tolv så då kan jag byta ut kaffet…