Läser i Skånskan den 5 oktober att även Centern gillar mitt förslag att engagera barnen i skapandet av fullmäktigesalens tavla. Den stora utmaningen för en kommun är att involvera individer i skapandet av kultur – konsumtionen av kultur brukar inte vara ett problem.
Skulle det kunna vara så att konstnären Johan Falkman kunde omdefiniera sitt uppdrag från att själv stå med penseln i hand, till att coacha alla barnen i kreationen process. Hur coolt skulle inte det vara? ”Från skandal till kollage”. Upplevelser från våra barn och ungdomar, och vi skulle kunna få ut något unikt och väldigt jordnära från detta.
Jag är fullständigt hopplös i vad gäller konstnärlig kunskap (skulle förvisso inte hindra mig från att vara självutnämnd konstexpert som vissa andra politiker…) men när jag ser skisserna på tavlan i tidningen reagerar jag. Jag ser slaget ( vid Borst kanske?) på högersidan och de maskerade demonstranterna på vänstersidan. Detta är det något jag inte gillar.
Visst kommer kultureliten att skratta åt mig och säga att det var precis det som var meningen att provocera. Men att ha bilder på personer eller handlingar som ligger så lång bort från själva sinnebilden av vad som skall hända i kommunens demokratiska samlingssal, det tycker inte jag är speciellt trevligt.
Både jag och Centern tycks vara värdekonservativa i den konstnärliga utsmyckningen – båda står vi, tror jag, tryggt i den Skånska myllan om vad gemene man tycker är rimligt. Detta glädjer mig.
Nu passar det Centern att komma springande Per Elis. Gå inte på deras maktsökande. Enda anledningen till att de kommer springande är att de eftersöker att komma undan tavelköpet, och ställa Lars Ahlkvist som enda ansvariga. Synd att de inte kan stå upp för det! 😉