Vi är många som förfäras över att gatorna i Lund och enstaka ICA butiker i metropolen Hörby förärats med tiggare som skimmar konsumenter på växelpengar. Man får fundera en stund på vad de säljer genom att hålla fram sin pappmugg.
Nu ger jag inga pengar till tiggare så jag kan bara spekulera i varför andra människor vill ge en annan människa pengar i denna situation. Gissningsvis handlar det om någon form av empati som kommer från identifieringen med individen med pappmuggen.
För handen på hjärtat så är det väl få av de som ger pengar till rumänska tiggare som har givit pengar till social verksamhet i Rumänien?
För inte så länge sedan fick jag låna boken ”När du gör som jag vill” av en arbetskamrat. Henrik Fexus går igenom tricken som får oss mer villiga att skiljas från våra pengar i utbyte mot någon vara, tjänst eller annan totalt imaginär företeelse.
Även om jag genom årens lopp hade hört talas om all metoderna, som man till exempel utsätts för i en matvarubutik, så var det en nyttig läsning då många punkter kopplades ihop.
Efter läsningen så har jag känt att jag blivit en sur gammal gubbe. Faktum är att jag känner igen mig mer och mer som karaktären Ove i boken ”En man som heter Ove”, som jag för övrigt också fick låna av samma arbetskollega.
Förra veckan så var jag ute och hade en date med min sambo. Vi var nere i Lund (ja, bland alla tiggarna på gatorna) och gick först på Grands veranda och tog en drink för att sedan fortsätta till Mat och destillat för en trevlig middag.
Eftersom vi lever i könsstereotypernas värld (ja, var är rödstrumporna när man skall betala?) så var det mina plastpengar som gick åt. Det slog mig att varje gång det skulle betalas så skulle jag inte bara knappa in min PIN kod, utan även beloppet själv.
Efter en flaska vin vet man inte om det är koden eller svaret på ett matteprov man skall mata in…
Varför i hela friden skulle jag mata in något annat än vad vi hade ätit för? Har inte servitören lön och har man inte kollektivavtal på restaurangen? Har inte dessutom restaurangen fått extra pengar av staten genom en sänkt restaurangmoms?
Så förutom att mina skattepengar går till dem, skall jag betala dem ytterligare för att personalen ska göra sitt jobb (även om det är subventionerat av staten)?
Jag förstår att de tar tillfället i akt, efter matat de två svalungarna vid bordet under två timmar, att slå mynt av den uppbyggda relationen. Just denna observation har jag Fexius att tacka för, eller inte tacka för. För visst hade det varit bättre om jag inte hade tänkt på utnyttjandet av relationen?
Kan man swisha till tiggarna?
Men allvarligt talat hade jag helst sluppit grumla restaurangupplevelsen med att avsluta den med ett tiggeri. Faktum är att jag borde mata in ett lägre belopp med tanke på den försämrade upplevelsen och swisha skillnaden till tiggaren utanför dörren.
Det är OK att du tycker jag fullständigt rubbad, men nej, jag tänker inte vara med och smygintroducera dricks som norm i Sverige. Kan vi inte låta tiggarna vara kvar på gatorna i stället för att ha dem inne på restaurangerna också?
Med tanke på hur sällan jag går på restaurang och hur mycket skatt jag betalar så borde nog restaurangen betala mig för att jag kommit ut en vända i mars.
Fast vad gör man inte för att förgylla kroglivet i Lund med sin närvaro?