Sverige är inte känt för att vara världens kulinariska bastion, och jag bidrar inte nämnvärt till att ändra på det. Mina internationella vänner på jobbet säger rent ut och ärligt att svensk mat är tråkig. Detta kommer även från koreaner som äter Kimchi till varje måltid – precis som att vi skulle äta den svenska stapelvaran pizzasallad till varje svensk rätt – helt tokigt om jag får säga.
Men ibland får jag ett ryck och tänker till lite, utanför den ordinarie domänen som mest består av stuvade makaroner, falukorv och ketchup. I helgen kombinerade jag det svenska och spanska köket till helt oanade höjder – jag gjorde svenska tapas. Eskil Erlandsson skulle varit stolt över mig om ha vetat vad som pågår i provköket i Ludvigsborg.
Idén är lika enkel som det en genial – jag gör en revamp på vad alla elektroningenjörer i LTHs Edekvata är uppfödda på i generationer – köttbullsbaguetten med rödbetssallad. Denna åt jag i 4 år på 90-talet och likt alla andra var jag en trådsmal nörd, då som nu. Att detta skulle vara onyttigt ger jag inte mycket för. Billig var den också.
Nåja, tillbaka till min tapas. Följande ingredienser behövs för 4 stycken tapas: 1 brödskiva (vitt bröd utan fibrer), 4 stycken Mamma Scans köttbullar, torkad lök samt lagom mycket rödbetssallad.
Ingredienser och resultat: svenska köttbullstapas
Gör så här: rosta brödskivan, när den är färdig, dela den i fyra bitar. Tag en matsked, eller tesked rödbetssallad och lägg på mackan. Strö över torkad lök på rödbetssalladen (egentligen skulle löken vara ovanpå köttbullen, men den bara ramlar av hela tiden…). Dela köttbullarna på mitten och stek dem i smör. Lägg de stekta köttbullarna på den torkade löken och vips är de tapasen klara. Är man tjej och insisterar på grönsaker kan man lägga på en persiljekvist, med risk för att den fastnar i gommen…
Kreationen på display
Att dricka till: Jolt-cola naturligtvis.
Smaklig måltid.
Det är inte helt korrekt per Elis.
Svensk gastronomi är känt över hela världen i dagens läge. Hela Norden faktiskt. Förra årets vm i gastronomi gick hela pallen till Norden. Sverige som tvåa. Märk väl, dom andra tävlande hade många av dom 2-3 stjärnor i GDM. Svenska kockar som vill jobba eller gästspela utomlands på stjärnkrogar slår högt och det är nästintill slagsmål om dom. Så att svensk gastronomien tråkig etc är nästintill absurt, framförallt icke rättvist.
Håller med om att svenska kockar är mycket duktiga. Men dom lagar inte ”svensk” mat utan hellre internationell. Det PerElis säger är att SVENSK mat är tråkig, och det kan jag till viss del hålla med om. Det är inte för inte som vissa vänder och går när de får höra talas om en nationalrätt ( i alla fall för vissa) som surströmming. Eller Öländska kroppkakor.Eller Pitepalt.
Därmed inte sagt att det Svenska Smörgåsbordet eller julbordet år tråkigt.
Ja, det säger nog mer om mig i vanlig ordning… I mina ögon är den mest internationellt kända svenska kocken den i mupparna och mest kända rätten är IKEAs kötbulletallrik… där man får rulla köttbullarna själv…
Till axel!
Nja, du tar upp rätter som inte på nåt speglar svensk gastronomi tyvärr. Tex titta På Stefan på fond i Göteborg, Mattias på verandan i Stockholm, Gustav och Ulf på sjömagasinet, gastro Helsingborg, fyra årstiderna malmö. Listan kan göras oändlig. Sen för att gå från Sverige så titta på rene på noma i kphn. Noma står för övrigt nordisk mat. Våra svenska kockar är högvaluta utomlands. Tex marcus Samuelsson på aquavite i new york som är första val för barack obama och ”first lady”. Stefan catenacci som över 10 år kört Nobelfesten, hovets middagar etc. Niklas från 1800 som jobbat på 3,2,1 stjärniga krogar.
Man handlar det inte mer om vad standarden är än om vad creme de la creme av kockarna i Sverige håller på med? Vad är det för mat som levereras på lunchrestaurangerna? Jag jobbade med ett fransk bolag och när jag var på besök åt jag på deras lunch restaurang – visst kunde man få vin till maten där, men vad som var mer intressant var att se hur passionerat mina värdar valde vilken rätt de skulle äta till lunch och att de tog 45 minuter på sig att äta.
Nu är jag inom en ingenjörstung bransch och lunchkulturen inte så ”framtung”, men ändå… det är milsvid skillnad mellan en fransk vardagslunch och en svensk dito.
Men, men, men… smaken är ju som baken….
Det har nog till stor del med att göra att som du säger, man är rätt snäv i svängarna på dom ställen ni vart på. Tyvärr finns det en kultur i sverige som du tassar lätt på, att det skall gå så förjordat fort.
dels att beställa, få maten och sen kasta i sig den. om det har med att göra att arbetet kräver det, det förtäljer inte historien dock.
Men som fransmännen gjorde, att ta tid på sig. det är helt rätt anser jag. Sen är det så att man får vad man betalar för. Du kan inte tro att du betalar 50-60 :- och skall få närproducerat, ekologiskt, lagat från scratch. växla upp istället ett par tior så ska du få se att du möter rätt lunchställen. du är ju i en ingenjörstung bransch, ni har ju råd 😉 *ironi*
Men för att fastställa en gång för alla, sverige är ett av dom länder som ligger främst när det gäller maten.
OK, jag ger mig… jag är inte rätt person för denna debatt…
Igår lagade jag korv med bröd… 5 minuters tillagning, och 1 minut att äta, precis LAGOM lång tid…
Som jag sa, 1. Du får vad du betalar för, 2. Inte särskilt nyttigt, 3. Inte särskilt billigt, 4. Svensken som ja nämnde just tenderar att stressa i sig skitmat, för fort. Sen har man mage att gnälla på att man är orkeslös? På dina fem minuter hade jag kunnat göra 2-3 rätter från grunden.