Kära bloggläsare.
Ytterligare ett år har lagts till handlingarna. Det har varit ett spännande år både inom politiken och för mig yrkesmässigt. På jobbet har jag flyttat från telekomindustrin efter att Ericsson beslutade att dra sig ur integrerade mobila plattformar 2012.
Mitt nya jobb är som projektledare för produktutveckling inom verkstadsindustrin. Bytet har gett mig värdefulla insikter och med nya perspektiv känner jag att jag har blivit en bättre projektledare.
Visserligen kommer detta till en kostnad. Jag veckopendlar till Jönköping. Ibland går resan till fabriken i Polen, ibland till leverantörer i Danmark eller till företagets andra tunga utvecklingssite i södra Tyskland. Tiden till politiken har blivit lidande.
Detta var något som var speciellt illa ett valår som 2014 då jag skulle behövt spendera mycket mer tid i Hörby för att genomföra en bra väljarkommunikation. Valet gick som det gick med ett uteblivet mandat för mig.
I stället äntrade en koalition med vänsterprägel den politiska scenen i det borgerliga Hörby. Jag tackade för mig när de politiska uppdragen skulle delas ut efter valet. Att vara en del av klubben är ingalunda ett självändamål – en bedömning som delas av flera andra politiker.
Min kalkyl är att som fristående debattör och skribent kan jag bedriva en bättre diskussion om kommunen och politik än om jag skulle nöta arvoderade poster. Att ta ansvar för en Socialdemokratisk politik eller ett impotent styre kändes mindre lockande. Med tanke på hur avtalet ser ut som signerades mellan de fem partierna så torde den öppna diskussionen lysa med sin frånvaro de kommande åren.
Jag kan dock glädja mig över att toppstyrningen med personunionerna verkligen har brutits bland politikerna i kommunen. Detta var en av de viktigaste lärdomarna från tavelaffären och som jag motionerade om 2012. Ingen av politikerna sitter på flera tunga poster samtidigt. Det är speciellt viktigt vad gäller kommunstyrelsen och bolagen, men även KSAU och nämndernas ordförandeposter.
Vi kan se fram emot en större öppenhet den kommande mandatperioden. Det beror dock inte bara på att toppstyrningen är borta utan även på att det gamla kommunalrådet äntligen är borta, denne som var en nestor i det politiska hantverket när det är som sämst.
Så det är med tillförsikt vi möter den nya mandatperioden. Numera tillhör jag återigen gatans parlament – folket utanför de stängda konferensrummen. Utan privilegiet att få mig tillsänt protokoll, inklusive alla bilagor. Då kommer man i bakkant. Jag kommer inte heller vara med i den odokumenterade diskussionen och höra resonemangen som leder fram till slutsatser som för resten av medborgarna verkar oförklarliga.
Men det kommer inte vara svårt att hänga med. Tempot i beslutsordningen kommer sakta in i bristen på ovan nestor. Konflikterna kommer vänta på sig ytterligare något år på grund av de styrandes gruppdynamiska utveckling.
Gissningsvis kommer man inte nå stadiet performing inom regnbågen. När man läser uttalanden från företrädarna har de ingen ambition att nå det stadiet heller. Efter en tid av otroligt politisk turbulens är det lägre tempot troligtvis välkommet för förvaltningen. Förvaltningen kan i sin tur flytta fram positionerna i tjänstemannastyrets tecken.
Med dessa avslutande ord och profetior vill jag önska alla mina bloggläsare ett gott nytt år. Jag vill även önska de som febrilt insisterar på att de inte läser min blogg ett gott nytt år och så ses vi på andra sidan.