Fulltoftaskogen
Kände mig inspirerad på eftermiddagen efter en spännande politisk förmiddag. Vad gör man inte för att bli av med den energin? På med joggingskorna och upp i Fulltoftaskogarna. Snön som kom i veckan låg kvar i skogen och på norrsluttningarna, men vägen var mjuk att springa på.
Varje gång jag springer där uppe är jag förvånad över hur lite folk det är som ute och rör sig i naturen. Vi är så lyckligt lottade att bo i denna miljö.
Väl hemma igen blev det korv stroganoff (gjord utan barn hemma betydde lök…) för att sedan slockna i sängen med en föreläsning av Noam Chomsky på datorn. När jag vaknade kände jag ett starkt behov av att skriva av mig om Libyenkrisen. För första gången i mitt 39 åriga liv upplevde jag ett världsamfund som faktiskt agerade enligt jus ad bellum, förhoppningsvis inte försent.
Det ger mig hopp, men samtidigt vet jag att krigföringen från de franska planen och amerikanska kryssningsmisslierna drar med sig civila dödsoffer. Vad får kostnaden vara för demokrati och frihet? Om vi nu i världsamfundet försätter Libyen i ett långvarit inbördeskrig – vilket ansvar har vi då? Handlar livet om att leva eller bara överleva?
Kontrasterna mellan Libyen och Fulltoftaskogen är diametrala.