Skånetrafiken på charmoffensiv

Bland alla nedrivna kontaktledningar så går ett och annat tåg på Södra Stambanan från Kastrup mot Hässleholm. Just idag när jag är på hemresa skall jag vara glad att kontaktledningen är sönder i Hässleholm – jag skall bara till Höör…

Ni kanske lever kvar i en tid när flygresande är glamour – på 70-talet när det faktiskt serverades champagne. Jag skall inte vara för kritisk då jag nu sitter i Lufthansa loungen på Frankfurts flygplats och skriver detta, men faktum är att man blir ordentlig hårdhudad mentalt när man flygpendlar ner i Europa.

Förra helgen var det midsommar. Då var det hemresa också. En kort flight till Kastrup och sedan Öresundståg till Höör och sist taxi till Ludvigsborg och sängen där. Mitt plan gick 2030 så åskvädret över norra Tyskland på eftermiddagen skulle inte beröra mig – ack så fel jag hade.

När jag kommer till flygplatsen är det knökfullt med folk – det visade sig att alla flyg över norra Tyskland hade varit inställda eller omdirigerade (i tid och/eller rum). Mitt plan skulle gå enligt plan. Jag sätter mig ner i loungen precis som denna veckan och groggar till huvudet för att få en minneslucka på planet.

Jag lullar bort genom genom den psykedeliska tunneln till B-piren och kommer till gaten ”just in time” för att se planet rulla in. Härdade passagerare rusar av planet – uppenbarligen var de försenade mer än jag kunde ana.

Vi bordar planet på rekordtid för att komma iväg snabbt. Det är intressant att se hur en i övrigt orelaterad grupp människor agerar för att upp nå ett gemensamt mål utan överenskommelser.

”Boarding complete” i högtalarna och vi alla förväntar oss att motorerna skall starta. Icke. I stället meddelar piloten att vår slot tid är om 50 minuter. Så efter all den ruschen in i planet så blir vi sittande i nästan en timma.

Jag meddelar taxi i Höör från planet om min försening och att ETA troligtvis är 20 över tolv i stället för halv tolv. 1 timma och 45 minuter försent kommer vi iväg – men kedjan håller ihop om än två timme senare ner i sängen på Röingevägen.

Visst blir det en skakande upplevelse att flyga genom åskmolnen men om man är fatalist som jag är det inga problem. Landar 2330 och kommer med 2346 tåget mot Malmö C. Allt går som tåget (i dess positiva, ursprungliga och icke ironiska mening) – bara en kvart försenat från Kastrup.

Fem i ett på natten går det ett pågatåg till Höör till min bokade taxi i Höör. Strax utanför Lund stannar tåget. Lokföraren meddelar att det är en jourhavande medmänniska som lagt sig ner på spåret och tåget kan inte köra vidare innan personen hjälpts bort av polisen.

Min GPS i telefonen är påslagen så jag har loggning på Google Maps att 01:33 är jag strax före Lund C när tåget börjar rulla igen. Jag ringer Taxi i Höör och berättar att jag blir lite senare.

Taxichauffören meddela att han måste sluta jobba för hans 11 timmar är slut – han måste ha sin dygnsvila. Svårt att argumentera mot det.  Jag ser på Google maps att jag kommer till Höör 0204 på natten.  Vän av ordning kanske frågar sig varför jag har kollat upp det? Jag kan då meddela att jag försökte få tillbaka pengarna för biljetten eftersom jag var försenad en halvtimma.

Bara glömma det – enligt Skånetrafiken ankom tåget i tid. Säg det till Taxi-chauffören som hade åkt hem och lagt sig. Jobbar Skånetrafiken i likhet med flyget på UTC tid? Jag vet inte, men konsekvensen av förseningen blev att jag fick gå på midsommarnatten frän Höör till Ludvigsborg.

Helt yr i huvudet i brist på energi, då det enda jag inmundigat var en rejäl gin och tonic i Frankfurt, vinglar jag fram och tillbaka på cykelbanan utmed Sätoftavägen. Jag skrattar åt mig själv – att jag är den förste just denna midsommar som vinglar fram på en cykelväg mitt i natten – alltid något, tänker jag.

03:12 kommer jag hem och stupar ner i sängen (eller runt klockan 2 på natten om man går efter Skånetrafikens klocka i både noggrannhet och tidszon). Klockan 0800 skall jag upp och köra till Jönköping för traditionsenligt nyårsfirande.

Ja, ni kan ju gissa hur det förlöpte. Regn och grillning – mina systersöner gör allt för att genomföra programmet trots regnväder.

Efter helgen kommer vardag – dags att åka tillbaka till kontinenten och fungerande tågtrafik. Pågatåg 0444 från stationen i Lund mot Kastrup.

Jag försöker köpa min biljett, men inte kommer det ut någon biljett. I stället kommer en stor röd skärm på automaten.

Jag går över till nästa automat och köper min biljett i stället. Då ser jag på kortets saldo att den förra, felande automaten, trots att jag inte fick någon biljett, hade dragit pengar från kortet.

När jag senare på dagen kommer fram till Frankfurt kontaktar jag Skånetrafiken som bekräftar att jag köpt två biljetter. Jag vill då ha återbetalt min första biljett som aldrig kom. Men det går inte – supportagenten på Skånetrafiken vill ha den biljett som jag faktisk fick, som jag faktiskt reste på och som jag faktiskt skall skicka in med reseräkningen.

Jag försökte argumentera att det var inte biljetten som jag hade utan den som jag inte hade som jag ville ha ersättning för. Näpp – glöm det. Jag genomför ett överslag – om jag skickar in biljetten (givet hur dåligt allt annat funkar med Skånetrafiken) vad är sannolikheten att jag får tillbaka den så att jag kan claima den i reseräkingen?

Jag kommer fram till att sannolikheten är nära noll så jag skippar alltihopa och bjuder Skånska skattebetalare på kalaset om 153 kronor.

Så det var min midsommarhelg. Känns bra att jag slutet betala landstingsskatt och subventionera katastrofen till kollektivtrafik i Skåne. Nästa blogginlägg måste handla om hur glad jag är att jag slipper betala kommunalskatt.

Får helt enkelt läsa några kommunala protokoll i helgen…