Vårt självutnämnda orakel till före detta kommunalråd har uttalat sig i ärendet om vad socialnämndens ledamöter skall göra eller inte göra.
I tidigare bloggning har jag visat på att den största tyngden för socialnämndens problem ligger på kommunkontorets förmåga till ekonomisk styrning i stället för i socialnämnden. Men det är väl för att använda ex-kommunalrådets eget favorituttryck på följande sätt:
”Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, men icke bliver varse bjälken i ditt eget öga?”
Efter det att Ahlkvists väninna Cimmerbeck hade avslutat sin karriär som nämndordförande och Birger Larsson äntrade scenen, så försvann mycket av den interpersonella turbulensen. Till och med oppositionen konfirmerade det faktumet på senaste fullmäktigemötet.
I stället för att konstatera de tillkortakommanden som han själv besatt som lokal despot, fiskar Ahlkvistaren i grumliga vatten efter orättfärdigheter som inte fanns. Återigen hör vi talet om trakasserier och mobbing.
En konsekvent kritik av ett missförhållande är aldrig mobbing. Att bli påmind om sina egna brister är inte trakasserier.
Kära Hörbybo – låt dig inte ens denna sista gången föranledas att tro att Socialnämnden populerades av onda människor baserat på den fallne despotens ekon från en svunnen tid.
Chris Rock
Nej, arvet efter Ahlkvist tror jag kan sammanfattas på ett bra sätt med en variant av ett citat av den amerikanska komikern Chris Rock:
”George Bush has fucked up so bad, he made it hard for a white man to run for president! People are like, ’Give me a black man, a white woman, a giraffe, a zebra… anything but another white man! ”
Omskrivningen i Hörby fallet är något i stil med
”Ahlkvist ställde till det så mycket att han gjorde det svårt för en borgare att bli kommunalråd. Folket sa ”ge mig en kvinna, en socialdemokrat, till och med en inkompetent person; vad som helst förutom en ny Ahlkvistare”
Och visst blev det som i USA när Obama blev president, något väldigt annorlunda äntrade scenen i Hörby.
Visst förekom det mobbning och trakasserier i den gamla nämnden.
Se bara när ordförande gick ut i pressen och talade om att nämnden hade fattat ett felaktigt beslut avseende de äldre kommunmedlemmarnas tillgång till lägenheterna på Källhaga. Nämnden beslutade, mot ordförandes vilja, att endast äldre med beslutat behov skulle erbjudas lägenheter. Votering begärdes och resultatet blev 12 för enbart äldre med behov och 1 ansåg att även yngre skulle beredas plats. Ordf mobbade och trakasserade därmed övriga nämndsledamöter.