Rättsstaten är nationens sista försvarslinjen

Innan du läser vidare i denna artikel så ber jag dig att du först tittar några minuter på nyårsfirandet på Möllevångstorget i Malmö som en läsare skickade till mig:

Denna film har visats över hela världen om tillståndet i Sverige idag. Vad är det som händer och varför händer det just på Möllevången frågar jag mig?

Raketforskare på Möllevångstorget.

Dagen efter i SVTs Aktuellt så får polischefen frågan varför polisen inte gjorde något. Svaret var att man hade gott om resurser på plats men man valde att skydda personer som fanns på torget, inte ingripa mot de individer som gick omkring med fyrverkerilådor och siktade på både polis och övrig allmänhet.

Det är svårt att se hur polisen skulle lyckas göra något värre genom att ingripa mot de som sköt – i värsta fall skulle någon oavsiktligt träffas i stället för att någon person avsiktligt träffats. Normalfallet torde varit att fyrverkerilådan slocknat när vattenkanonen riktades mot mobben.

Vi här i Mellanskåne har under långa tider inte haft någon polisiär närvaro. Konsekvensen är nu att i Hörby råder djungelns lag med stölder, inbrott, droghandel, missbruk, misshandel, våldtäkt och skadegörelse. Kausaliteten är så uppenbar att till och med kommunalrådet kräver polisen tillbaka till kommunen.

Jag har i samband med det tidigare skrivit min dystopiska analys om välfärdsstatens nedmontering. Händelse med nyårsfirandet visar ytterligare, och kanske mer påtagligt än exempel om Hörby, på hur samhället tar ytterligare ett steg tillbaka för mobbens dominans och samhällets nedmontering.

Malmöpiketen jagas av över Möllevångstorget av mobben

Orden från polischefen ljuder återigen i mina öron: ”vi hade ganska gott om resurser på plats” – ändå kunde statens företrädare inte agera. Flatheten är total och respekten för lag och ordning är totalt bortblåst.

Polisen har varit ansträngd det senaste ett och ett halvt året. Situationen är kritisk efter att landet översvämmades av immigranter som har behov att tillfredsställas från staten. Polisen var inte byxad för merarbetet, ungefär på samma sätt som kommunerna inte är byxade att klara av bosättningen av de nyanlända.

Alla utom Sverigedemokraterna förnekar att vi har jätteproblem. Varför är det så? Vem är det egentligen som vinner på att man försöker sopa problemen under matta? Svaret finner man troligtvis i problematiken att de övriga partierna fortfarande inte har kommit över chocken av flyktingvågen och vägrar inse att vissa samhällsfunktioner går på knäna även om inflödet har stoppats.

Om man till förnekelserna ovan dessutom lägger till det faktum att de som kommer har en negativ syn på staten och polisen, så förstår man hur stor utmaningen är. Det är inte en förvånande syn på staten givet de stater som migranterna kommer ifrån och är vana vid. Men att förutsätta omedelbar samsyn om samhället i integrationens namn får tillskrivas den svenska naiviteten.

Så detta är ett uttryck för kulturell mångfald; vi har olika perspektiv på hur livet är beskaffat och hur man ser på de samhälleliga konstruktioner som finns kring oss. Ett stabilt samhälle har möjlighet till mycket kulturell mångfald, men ett samhälle med samhällsinstitutioner som går på knäna klarar av diversiteten mindre bra. Och det är här det blir en spännande skärning, där det som inträffade på nyårsaftonen blir en konkret bild av ett samhälle på glid.

För en stabil stat, med fungerande rättskipning där normerna i samhällskroppen upprätthålls av rättsstaten, är den kulturella mångfalden inget problem; de avvikande elementen hanteras i rättssystemet och staten fortsätter vara stabil. Men i en stat som inte stämmer i mångfaldsbäcken riskerar nationen att förintas.

Antingen så tillåter vi att klassa raketskjutningarna på Möllevången som kulturell mångfald och anpassar samhället till de nya elementen eller så värnar vi om de svenska lagarna som beslutas om i riksdagen och att polisen upprätthåller rättsstaten. Så enkelt är valet.

När jag ser att polisen väljer att backa inför mobben tycker jag att det inte kan bli tydligare att vi i Sverige har gjort under lång tid ett stort misstag att inte haft nolltolerans mot brott. Det har gått så långt att polisen själva inte vet när det är dags att ta fram batongen i stället för silkesvantarna – det är bara att lyssna på polischefen ovan som försvarar passiviteten.

Gör bara en enkel sökning om nyheterna det senaste året om brott på hög. Är du stolt över ditt Sverige när du läser artiklarna? Tycker du att rätt prioriteringar görs i samhället för att komma till rätta med problemen?

Oavsett etnisk eller kulturell bakgrund så är utebliven konsekvens för brott ett accepterande av att det är OK att hålla på med olaglig verksamhet. Det är en normförskjutning som inte bara varje villaägare långt från polisstation bävar för utan alla som vill ha kvar en nation som ger säkerhet även till de svaga.

Det är inte osannolikt att du liksom jag tycker det är dags att rusta upp, inte bara försvaret, utan även rättsstaten. Rustar vi inte rättsstaten så kommer det stora hotet inifrån och inte från Ryssland.

Utstött från partier önskar jag bara att det finns ett parti i Sverige som kunde lyfta blicken från det fastlåsta skyttegravskriget och deklarera en politik som bygger ett Sverige som vi verkligen vill ha, ett samhälle med nolltolerans mot brott som ger möjlighet till mångfald utan mobbvälde, det vill säga ett samhälle som fullt finansierar rättsstaten.

För tro mig, om inte polisen håller ordning här i byn så kommer andra element att ta över den funktionen utanför rättsstatens försorg.