Förra fullmäktigemötet i januari avverkades på blott 28 minuter med en pigg ordförande. Idag hade vi växlat tillbaka till den gamla stammen ordföranden igen. Tiden tycks vara längre då alla ärenden fylls ut tidsmässigt med långa fraser av ohörbart mummel från ordförarens sida.
Konstigt med privata kommentarer och reflektioner om vem som säger vad eller, som i fallet med Percy Hallquists uteblivna kommentar, vem som inte säger något. Utan en lång utläggning från affärsområdeschef Lars Hellström från Region Skånes serviceresor hade februaris möte varit ännu kortare, inklusive mummel från ordförande Hall.
Nä, dramatiken handlar mer om vad som inte hände på mötet. På mötet blev det inte debatt om två Socialdemokratiska motioner om förstärkt socialverksamhet. Det socialdemokratiska kommunalrådet argumenterade inte för, utan emot, sina motioner. Minsann är det brytningstider vi upplever… eller inte.
Den första Socialdemokratiska motionen som avslogs handlade om att sätta upp speciella bidrag för vårdföreningar. Det är inte helt enkelt att förstå vad Socialdemokraterna egentligen avsåg i motionen med algoritmer som skulle bygga upp ersättningsmodellen till dessa vårdföreningar.
Nu försvann intresset för ersättningsmodellen i motionen när kamratföreningen länken till sist fick sina pengar av kommunstyrelsen för 2015 års hyra. Därmed kunde motionen uppenbarligen klubbas av. Motionen verkade varit skriven för att finansieringen av Kamratföreningen länken och inte en principiellt stöd till föreningar som sänker kommunens sociala kostnader.
Kommunstyrelsen skickar kostnaden för Länken vidare till budgetberedningen för 2016 års budget där man av någon anledning skall runda BUNs utdelning av föreningspengar. Är det klokt och rättssäkert att specialhantera en förening på grund av dess goda förbindelser in i Socialdemokraternas fullmäktigegrupp?
Uppenbarligen tyckte 41 ledamöter från både opposition och majoritet att det var en alldeles utmärkt lösning och därmed vad den motionens saga all.
Den andra Socialdemokratiska motionen som skulle avslås för kvällen handlade om fältarna. Jag har tidigare skrivit om dubbelbokföringen när motionen hanterades i kommunstyrelsen. Projektet HESTIA, som enligt den officiella linjen ersatte fältarna konstaterar efter en miljon i projektpengar att fältarna behövs som en långsiktig lösning och rekommenderar att fältverksamheten återinförs igen.
Kommunalrådet Susanne Meijer konstaterade att motionen har ”kommit till vägs ände” och avslår sin egna motion om ett återupptagande av fältverksamheten i samband med att förvaltningen konstaterar att verksamheten behövs.
Johan Månsson och Susanne Meijer konstaterade i samband med motionens skrivande att
”avskaffa fältsekreterarverksamheten (fältarna) är ett svek mot ungdomarna och föräldrar/närstående som kämpar för att motverka droger i ungas liv. Detta är en borgerlig, enkelspårig och kortsiktig politik och inget som Socialdemokraterna kan stå för.”
Är det någon mer än jag som har problem med att få logiken i detta att stämma?
Faktum är att man kan inte driva långsiktiga sociala verksamheter i projektform. Frågan är nu tillbaka till ruta ett, d.v.s. tilldelningen av pengar till socialnämnden för att bedriva kostnadsbesparande social verksamhet. En fråga för budgetberedningen helt enkelt.
Jag kan bara förundras över kapitalförstöringen som skett på vägen. En kapitalförstöring som jag varit med och bidragit till genom att inte ordentlig ifrågasatt beslutsunderlaget.
Några saker undrade jag dock över när jag lämnade fullmäktigesalen och gick ut i det råa februarivädret:
- Hur många socialdemokratiska motioner snurrar runt i den politiska ärende-tombolan som skall avslås innan Socialdemokraterna kan sluta avslå sina egna motioner?
- Hur kommer det sig att Socialdemokraterna avslår fler socialdemokratiska motioner än vad moderaterna gjorde, vilka bara besvarade dem?
- Hur mycket resurser går det åt att hantera dessa motioner som till sist bara skall avslås?
- Får vi som kommunmedborgarna ut något värde ur detta politiska spel?
Det kan du som läsare också fundera på.