Idag sitter jag och kollar på ishockey med min systerson och pappa – tre generationer fyllda med sarkasm. Rätt så roligt, och skönt att man kan kolla från en skön soffa och inte en kall plaststol i någon hockeylada.
Systersonen berättar att en modospelare blev av med alla sina skydd i Luleå, men att ett supporter poserade på internet med de stulna skydden på – supporten åkte fast. Straffet då? 2 minuter, naturligtvis. Skämt å sido – straffet var inte för stölden, utan för att supporterna var så korkad att han la ut bilden på Internet.
Tjuven i Luleå förnekar att det var han som stal grejorna, och han är därmed misstänkt för häleri, som är ett allvarligare brott. Han borde få 5 minuter av samma anledning som de två första minutrarna ovan.
Kanske snubben till och med kvalificerar för matchstraff om man väger in det dopingbrott han dessutom är misstänkt för. Hur långt får man som supporter gå att imitera sina spelande idoler?
För några veckor sedan skrev jag om varumärken och ojade mig för dem och hur de blivit en integrerad del av vår miljö. Som av en händelse blir jag påmind av detta när vi nu kollar på hockey. Nu heter inte hallarna Kempehallen och Rosenlundshallen, utan Fjällräven arena i Övik respektive Kinnarps arena i Jönköping.
Det verkar som om väldigt många av hallar har blivit omdöpta i desperat jakt på intäkter:
Luleå – Coop arena
Ö-vik – Fjällräven center
Timrå – E.On arena
Färjestad – Lövbergs lila arena
Gävle – Läkerol arena
Jönköping – Kinnarps arena
Växjö – Vida arena (för att inte snacka om fotbollsstadion i samma stad heter Myresjöhus arena)
Linköping – Cloetta center
Lustig är att arenan i Ö-vik hette Swedbank arena innan. Men när banken köpte namnet till nationalarenan i Solna (som av en händelse skulle heta just Swedbank arena) fick ett nytt namn komma till Ö-vik. Tja – Ö-viks borna skall ju vara glada åt att det inte blev Ryan air arena – då hade det bara varit ståplats och det hade kostat extra att gå på toan. Ryan Air måste dock känna sig hemma på en hockey arean, då man inte behöver säkerhetsbälten på stolarna.
Swedbank arena i Solna har nu döpts om till Friends arena. Stiftelsen Friends är en organisation mot mobbing i skola och inom idrottsföreningar. Det är Swedbank som låtit sponsra Friends på detta sätt, vilket är ett sofistikerat sätt att skapa en positiv värdering runt varumärket, i stället för att låta banknamnet solka arenans namn. Bra för Friends organisationen i alla fall. Låt oss nu hoppas att inga kunder låter sig luras till Swedbank i några ränte- och avgifts-snurror på grund av detta trix. Jag vet inte om det är när publiken skriker på Swedbanks arena, som räntegapet uppstår.
18 minuter in i 2:a perioden vaknar pappa till. Yrvaket frågar han om perioden aldrig tar slut. Han suktar ordentligt efter att kunna gå och hämta kaffe… Ibland är riktigt jobbigt att vara engagerad soffsupporter.
Den gode sonen går upp i pausen och kokar kaffe till mig och pappa. När jag kommer tillbaka står Leif Bork och pratar allvarligt om trivialiteter som blå-linje och boxar. En vuxen människa som har detta som sitt levebröd? – Vad gör Leif Bork när kameran inte är på? Vad är det han är expert på? Är han kärnfysiker på dagtid?
Efter kaffet har jag överskridit tiden för mitt attention span vad gäller sport – det är med viss beundran jag tittar på min systerson; efter tre perioder, förlängning och straffar tittar han fortfarande på TVn. Vilken stamina!!! Pappa kasserar inte in lika många beundrarpoäng på grund av tuppluren i andra perioden, men han sitter ju upp i alla fall.
Statler and Waldorf - levererar en ständig ström av sarkastiska komentarer i realtid.
Länkar:
Den stula trunken.
Ryan Air om säkerhetsbälten – jag fattar inte att de fortfarande har kunder.