Något med vattnet… eller inte.

Business-business as usual

Ikväll ligger jag i hotellsängen i en stad utan för Frankfurt och tittar på SVT nyheter. Helt plötsligt dyker lilla Hörby upp i nyhetsflödet. Otroligt, först Trump och presidentval i USA och nu Hörby. Vad kan det vara?

Naturligtvis är det någon av våra fantastiska politiker som varit framme och satt kommunen på kartan igen. Denna gång var det bråttom att ta hem afghanska barn till HVB-boende i kommunen – kosta vad det kosta vill. Här gällde det att till varje pris fixa fram platser – gissar att det är någon ogenomtänkt variant av hemmaplanslösning. Socialnämndens ordföranden singerade miljonkontrakt med glada entreprenörer utan att informera nämnden.

Just det faktum att HVB hemmet drivs av spritsmugglare från Blekinge och att chefen varit dömd för bokföringsbrott verkade vara av underordnad betydelse. Eftersom den reguljära arbetsmarknaden ändå är stängd för stora delen för utrikes födda så varför inte; kan de inte bli något annat, så kan barnen i alla fall bli kriminella.

Fantastiskt att växa upp med sådan förebilder… eller inte. Nu verkar lyckligtvis de flesta platserna ha stått tomma om man skall tro på kommunikationen från kommunen:

–  Vi har framför allt tagit hem barn som tidigare varit placerade till stora kostnader över hela landet, till de 41 platser vi har upphandlade på de tre HVB-hemmen. Platser som stod tomma och som vi ändå var tvungna att betala för, berättar Eva Klang Vänerklint.

Kommunen utropar att ”minus blir plus” i flyktingbarnskarusellen. Min erfarenhet av socialförvaltningens räkenskaper är att man inte ar en aning vad som händer finansiellt. I kalkylen säger Vänerklint att allt blir bra när barnen blir 18 och kommer utanför kommunens ansvar… om det inte hade varit för de enkla faktumet att de då flyttar över från att vara delfinansierade av staten till att bli helfinansierade av kommunen genom försörjningsstöd. Det som såg ut att bli plus kommer bli minus.

Om de nu var så nära 18 strecket torde det varit korkat att ta hem ”barnen”  till kommunen över huvud taget. Ett barn som aldrig varit i kommunen skulle man svårligen kunna hävda ha en anknytning till kommunen och därmed borde unge herr afghan vara boendekommunens ansvar. Genom kommunens handlande så blir minus ännu mera minus. Bra jobbat… eller inte.

Innan jag släcker lampan för ikväll tänker jag ändå att det är skönt att igen få bekräftelse på att det var inte mig det var fel på, att jag inte vållade turbulensen förra mandatperioden som vissa påstod. Kanske är det som kommunalrådet i Höör, Anna Palm, säger: ”det måste vara något med vattnet i Hörby”.

God natt kära skattebetalare i Hörby… eller inte.