Man skulle kunna tro att rubriken handlade om Hörbypolitiken, men denna gång handlar det om galningen Putin i Ryssland. För en vecka sedan var jag på leverantörsbesök i Litauen. Landet rustade på onsdagen för ”independance day” – frigörelsen från Sovjetunionen 1990. I mina diskussioner förstod jag hur värdefull friheten är men samtidigt hur bräcklig den är inför hotet från despoten i öster.
Putin – en galen despot i öster
När vi på lunchen diskuterade den politiska situationen i Ukraina blev det en väldigt tryckt stämning. Till min förvåning så tog inte diskussionen vägen mot kriget i Ukraina eller ockupationen av Krim. I stället berättade mina kollegor om hur de har förberett sig.
Helt vanliga familjer, som inför Putins latenta hot mot alla sina grannar (även Sverige), ser sig tvingade att ta fram en plan vart de skall ta vägen om Putins armeér kommer till Litauen.
Familjer som är tvingade att ta fram en plan var man skall träffa barnen när mobilnätet går ner när barnen är i skola. Deras barn var instruerade om vad de skulle göra och ta vägen för att familjen skulle kunna komma tillsammans igen.
Familjen som har bunkrat konserver för att vara mer uthålliga vid en kris med isolering.
Man blir verkligen berörd av att höra detta. Situationen var allvarlig på riktigt 60 mil från Hörby. Verklig på ett sätt som vi i Sverige sedan länge har distanserat oss från när vi implementerat vårt enveckas-försvar.
Mina tankar går även till min egna dotter och att hon inte behöver oroas med handlingsplaner i fall landet skulle invaderas. I stället kan hon fortsätta med skolan och pianolektionerna.
För alla er som läser min blogg på grund av politiken i Hörby så skulle jag ändå vilja peka på ett alternativ till alla dessa otroliga sopmissioner och semesterresor som kommunen håller på med inom ramen för ICLD programmen. Om man skulle starta ett samarbete med en rysk kommun om demokratiutveckling, då har man chansen att göra något bra för världen och vår egen säkerhet.
Var så god Susanne Meijer – bättre idé än denna får du inte – i varje fall inte denna veckan.
Äntligen att en politiker utanför SD vågar nämna detta om Rysslands hot mot Baltikum och Skandinavien. Jag hade en undertext på ett Svenskt disskutionsforum att ”Krim är bara början”. Den var jag tvungen att ta bort eftersom den bröt mot någon regel, oklart vilken. Den som tvingade mig till det bor naturligtvis på Södermalm i de röda kvarteren så Putins lakejer är redan i Sverige och tyvärr även födda här.
Hur ska vi då, vi Svenska skattebetalare trygga våra Baltiska vänner från kommunismen?
För det första måste vi fråga oss vad Ryssland har att erbjuda?
Olja:
Vi måste bygga vidare på det ”gröna folkhemmet” som Göran Persson lanserade och göra oss fossilfritt.
Att vi bygger hus som är mycket energieffektiva som det finns teknik till att göra redan idag.
Att vi bygger ut kollektivtrafiken så att vi kan jobba borta men ändå bo hemma. Tex så lägger en parkering i Göteborg en död hand på att vi på Västkusten inte kan få 50% längre tåg eftersom plattformarna är för korta.
Att vi ska klampa alla öststatsbilar som inte följer våra trafikregler och konkurerrar ut miljövänlig godstrafik på järnväg är ju också självklart.
Mat:
Ryssland har stora arealer som de odlar mat på och har i teorin ett överskott som gör att de kan dumpa priserna på tex spannmål i Europa och framförallt Sverige(vi gillar ju billig mat), vilket leder till pressade priser för våra bönder och i förlängningen lönsamhetsproblem. Därför är det av stor vikt att vi inom kommun och landsting upphandlar mat så nära det bara går ifrån den Ryska gränsen. Det gäller också den privata konsumtionen men den är lite svårare att styra.
När vi slagit undan de två benen på Ryssland har inte Sverige någon del i att de kan exportera och skaffa sig importinkomster.
Men Ryssarna lär inte knäckas av att vi blir helt oberoende av dem, utan lösning heter ett helt nytt invasionsförsvar som är motsv 5% av BNP där vi bistår våra Baltiska vänner precis så vi hade planerat att bistå Finland i händelse av krig.