En engagerade aktör i debatten om ”Hörby-tavlan” kontaktar mig idag och berättar att hon blivit intervjuad av en journalist. Journalisten ställde frågor angående en kommentar på Facebook. Med lite lösryckta citat skulle en komplex demokratidiskussion kommenteras över telefon. Jag kan bara befara det värsta när dessa lösryckta citat kommer ut.
Hur som helst så kan man försöka gjuta lite ljus över skeendet. Först är det viktigt att förstå kontexten av uttalandet. Läs hela Facebook-tråden här eller i detta PDF dokument. Citatet är high lightat med gul överstrykning, men läs hela tråden för att bilda en uppfattning om kontexten.
Visst inses lätt att dessa uttalande med lätthet kan användas mot den som uttalade det. Jag har själv blivit jagad i sociala medier av kommunföreträdare för att jag sa att vi skall ”jaga kostnader” i Soc – företrädaren målade upp bilden att jag skulle dyka upp på kommunkontoret med machete.
I det aktuella fallet skulle en illasinnad varelse ha mycket nytta av citatet om ”att man är dödlig”. Min vän har beklagat ordvalen i uttalandet (Dagbladet 2012-11-14, Skd 2012-11-29) men att innehållet fortfarande giltigt. Vi är alla dödliga och förr eller senare kommer verkligheten ikapp. Om nu det uppfattas som ett hot, har man mer problem med verkligheten än sin personliga säkerhet.
Anledningen till att detta citat kommer upp till diskussion är att kommunens leverantör av den kontroversiella tavlan har skrivit till min engagerade väns arbetsgivare (tidigare, nuvarande och eventuella kommande) och talar nedvärderande om dennes förmåga att engagera sig i aktuella samhällsfrågor. Det levande och engagerande citatet används på ett illasinnat sätt. Läs hela brevet från Johan Falkman på denna länk.
När jag läser målarens brev till arbetsgivaren kan jag inte undgå att fundera på syftet. Dessutom känner jag igen metoderna från andra sammanhang.
Låt oss studera; centralt är stycket med name-dropping (min kursivering):
Jag har ett nära förhållande till Svenska Kyrkan och har vid flera tillfällen samarbetet med Kontraktsprost Gustav Centervall i Trelleborgs Församling, Biskop Christina Odenberg, Per-Arne Joelsson, biskopens kaplan i Lund samt med Johan Svanbom, kontraktsprost i Hörby Församling. Därför blev jag chockerad när jag informerades om vad Christina Lång skriver på öppna medier; breven har även skickats direkt till Lars Ahlkvist.
Blev målaren Johan Falkman chockad för att han jobbat med dessa människor? Ponera om han inte hade jobbat med dessa människor, hade han inte blivit chockad då? Har relationerna till kyrkan en så stor påverkan på Johan Falkman att hans värderingsuppsättning helt ändrades om vad som får uttryckas i en debatt? Är det ens rimligt att anta denna enda möjliga förklaring?
Nu får vi bara hoppas att Svenska Kyrkans representanter, som av Johan Falkman blivit inblandade i tavelaffären i Hörby, har integritet och kunskap nog att inte fästa någon vikt vid brevet så att det inte påverkar något i sak. Snarare torde de i fortsättningen försöka hålla Johan Falkman på armlängds avstånd då det kommer en svag doft av svavel i hans närhet. Kyrkans folk känner väl till svavlet samt begreppet Memento mori, så med lite bildning hamnar man i en trygg kontext även där.
Men nu till det intressanta; mönstret som jag skrev om tidigare: Guilt by association.
Vi ser en metod användas av Johan Falkman som vi har sett mycket av här i kommunen på sistone. Genom att hålla andra ansvariga för, eller delaktiga i, ett skeende försöker man påvisa större auktoritet för sin ståndpunkt. Se bara hur kommunstyrelsen har hållits som gisslan två gånger för HIFABs hantering utan att man faktisk har haft med saken att göra.
Ni kommer ihåg att direkt efter KS mötet i oktober går man ut på kommunens webb och deklarerar att KS har gett sin blessing (läs på webben eller pdf) för taveleländet. Sedan går man ut en andra gång i samma ärende (läs webben eller pdf). Ett tredje exempel är de utlagda dokumentet på tavel-mötet som Anna Pettersson ordnade när samma kommunikation om ”guilt by association” påtalades.
Ställ dig frågan varför det var så viktigt att komma ut med just denna information precis i ett skede när debatten stod och svängde? Finns det några likheter mellan hur KS (ja, hela politikerkåren i Hörby) användes och hur Svenska Kyrkan används?
Jag kan vara den första som säger det – jag har inte varit tillräckligt noggrann i min roll att ha uppsikt över vad HIFAB har hållit på med (speciellt upphandlingen och finansieringen, jävet var svårt att veta om som enskild ledamot). Därmed är det inte sagt att jag (eller någon annan heller) håller med om det som hänt är bra, vilket försöks påskina från ansvarig.
Faktum är att cirkeln sluts rätt väl av den som blev utsatt för Johan Falkmans attack. Hon skriver i samma inlägg som Johan Falkman citerar från:
De som opponerar sig hotas med uteslutning!
Och det är precis det som händer, både i Johan Falkmans brev och i ärendehanteringen i kommunen. Dessa naiva hot om urkundsförfalskning innan man skall till och rösta – är det demokrati – leder det till en öppen och tolerant debatt? Leder anmälan till arbetsgivaren till att människor vågar att engagera sig?
Anna Petterson säger i tidningen SkD 27/11-2012 (papperstidningen) att vissa som skrivit på inte vågat fullt identifiera sig på grund av risken för repressalier. Detta är ett djupt och mycket oroväckande demokratiskt problem som vi har på halsen! Allt detta har sitt ursprung i en konstant och systematisk ström av hot och misskrediteringar.
Guilt by association fungerar när lögnerna upprepas tillräckligt många gånger och att mottagarna är oinformerade – frågan är om det fungerade i dessa fall? Det krävs så mycket mer av kommuninvånarna i Hörby, eller prästerskapet i Svenska kyrkan, för att verkligen förstå vad som händer just. Utan förståelsen finns risken att man bara kommer känna en generell alienering från samhällsbygget i stort, eller i kyrkans fall alienering från samhällsdebatten.
Kära kommunmedborgare: engagera dig – kampen för det öppna samhället pågår här och nu! Kampen startar och slutar med ditt engagemang. Gå med i Facebookgrupp, skriv insändare till tidningarna, prata med dina vänner – sitt inte tyst! Tystnaden är det slutna samhällets redskap och det måste förvägras dess förespråkare.
*APPLÅDERAR*
Återigen en knivskarp analys som levereras med tyngd.
Undrar hur lång tid det tar innan Lars ahlkvist svarar månntro?
Måste få säga ett par saker till Lars innan han skriver :
Svälj snömoset och ta dig i kragen Karl!
Kommunikationens svåra konst kräver att en av minst en lyssnar medan en annan talar. Dialog kräver att lyssnade och talande sker växelvis, helst också att man lyssnar på den som talar och inte på omgivningens brus.
Ahlkvist är exempellöst dålig på att föra dialog eftersom han är lika döv som Finn i Lunds Domkyrka. Hans styrka inom kommunikation sker via media där han oemotsagd får upprepa sina lögner tills att media tröttnar. Då är skadan redan skedd eftersom hans lögner oemotsagda har blivit den gällande sanningen.
Det är viktigt för såväl demokratin i stort som för Hörby Kommun i synnerhet att anda politiker, oavsett parti, tar på sig rollen som sanningssägare och öppet kommunicerar sitt avståndstagande till Ahlkvist och hans anhang
När jag läser i länken angående Johan Falkmans sk ”anmälan” så blir jag både arg och ilsk! (om man kan vara båda). Jag har som kommuninvånare inte lagt mig i denna röra tidigare men nu har jag ändrat mig! Vad är det som pågår? I media så har Ahlkvist jämställt protester mot upphandling mm. av tavlan med nazisternas censur av konst på 30-talet! Här krävs en starkare reaktion från andra politiker.Är alla protester mot tavlan jämställt med nazism? Helt barockt och historielöst! Likaså att ge sig på en präst som säger vad hon tycker om det hela. Hon har väl yttrandefrihet som oss alla andra? Var finns de politiker som stöttar kommuninvånarna?
Dom lyser med sin frånvaro tyvärr Helen.
Läser man partiernas värderingar så spottar politikerna på dom. Denna olagliga affär i många plan har satt Hörby på kartan som den mest skrattretande håla som visat sin smutsiga buk någonsin.
Dom politiker som bryr sig kan jag räkna
på mina fem fingrar. Att antyda att medborgarna är nazister etc är magstarkt till den milda grad att man vill spy. Vi som är politikernas arbetsgivare! Dom skall tillgodose våra intressen. Inte deras egna. Att blanda in sin egen prestige, moral, etik etc är rent av farligt. Det är även enligt reglemente inte godkänt. 1K9P:RF.
Att inte möta upp sina medborgare på ett fredligt möte i deras ställning samt framförallt Lars ahlkvist som sitter på fem stolar som i sig är i konflikt med varandra, är direkt olämpligt och absurt skrattretande. Lars ahlkvist vågar inte möta allmänheten då han inte kan debattera med hållbara argument då det inte finns några. Han tillämpar sitt snömos till retorik som i sig självt innebär att han kan prata oavbrutet i tre timmar utan att ha sagt ett pillikvitt.
Måste vara jobbigt för honom att få argumenten söndermalda till graden att han sitter som en guppy 😉
Hörby verkar i alla fall gripet av en mobb med populistisk och okulturell ansats.
Klart det kan jämföras med diverse skumma rörelser.
Hur har ni egentligen tänkt? Ska det inte finnas någon konst i kommunala byggnader i Hörby?
Det är väl förträffligt att man nu får ett föreställande konstverk som kan symbolisera en hel byggd. Till skillnad från diverse märklig konst – se till exempel den Kristianstads kommun och Region Skåne valt ut för sitt nya hus i Kristianstad, där kan man tala om gäspning.
Hej Peter, problemet är inte konsten per se utan sättet som upphandlingen gått till på… eller snarare inte gått till på.
Den stora skandalen är att målningsuppdraget gick till kommunalrådets kompis (utan upphandling), att inget medborgare engagemang var möjligt i definitionen, att kommunen skulle betala utan beslut om detta fattades av kommunen självt.
Det mesta angående detta projekt har en smak av elitism, något som jag tror ligger rätt så långt från hur Hörbyborna själva ser på sin kommun, som något jordnära och folkligt. Det är därför som det är en så stor diskussion kring projektet och dess ursprung.
För mig som kommunpolitiker har jag märkt att detta är bara toppen av isberget. Elitismen går så mycket djupare än bara projektet – det handlar om hur man ser på medborgaren och dess engagemang. Den totala respektlösheten som uppvisas.
Du kan välja att kalla engagemanget en mobb, men att makten i kommunen så kraftigt reagerar, och med de tvivelaktiga metoderna som jag har pekat på i flera blogginlägg, borde innebära att att den mest godtrogna lyfter på blicken och ställer sig de fundamentala frågorna; Vem/vad är det som styr kommunen och med vilket syfte?
Hej Peter.
Tråkigt att du uppfattar rörelsen som är emot köpet som okulturell och populistisk. Problemet är att du vet inte ett pillikvitt om dom över 1000 människor som ställt sig bakom namninsamlingen och deras kunskaper. Det har ALDRIG ställts krav på att det inte skall finnas konst. Men det skall 1. inte finnas Olaglig konst. 2. Konst vi kan få gratis, 3. Konst som inte har en koppling till orten, 4. Konst som är förknippad med arroganta, kriminella, inkompetenta politiker som med sitt agerande spottar på alla medborgare. Politiker som använder våra pengar som monopolpengar, politiker som skrattar sig hela vägen till banken då dom har en lön dom inte är värda. 5. Inte ha politiker som hotar eller med härskartekniker får sin vilja eller beslut genom.
Så med det sagt så hur kommer det sig att du påmålar oss egenskaper som inte bara är orättvisa och direkt felaktiga men framförallt en rejäl spark i pungen bildligt talat på demokratin?
Gör dig själv en tjänst, sätt dig in i turerna kring tavlan, interna regelverk, externa lagtexter tillsammans med NJA domar, JO etc så kanske du förhoppningsvis ändrar inställning.