Nu så här några dagar efter den så kallade Decemberöverenskommelsen så tänker jag tillbaka på nyhetsrapporteringen. SVT Nyheter skrev:
Andersson byttes ut mot Damberg
Under lördagen byttes Magdalena Andersson ut och näringsminister Mikael Damberg klev in i stället. Det var hela tiden en ytterst liten krets som kände till samtalen och enligt SVT:s källor gick förhandlingarna mycket smidigare när Mikael Damberg klev in eftersom han hade politisk rutin och förstod vad det gick att förhandla om, och vad det inte gick att förhandla om.
Vi tänker tillbaka på den politiska hösten 2014 och kommer ihåg Magdalena Anderssons uttalande om de tomma ladorna som en beskrivning av svensk ekonomi. Detta samtidigt som en samstämmig internationell kår av nationalekonomer hyllar hur svensk ekonomi har skötts under flera år av lågkonjunktur.
Så vid valet när Borg byttes ut mot Andersson ersattes kompetens med politisk munväder. Hösten bekräftade handlaget och det finns inget som säger att den politik med konsekvent höjda skatter på arbete är något som kommer vara fördelaktigt för Sverige.
Lägger vi till detta att vi tidernas hoppjerka till statsminister så är förtvivlan total. Varsel och strejkåtgärder haglade i parti och minut för att skapa en arena för diskussion, detta till kostnaden av respekten för folkets val. Rödgrön Röra har satt ihop ett kollage som beskriver situationen rätt så bra:
Statsmannamässigheten har infunnit sig lika lite hos Stefan Löfven som Magdalena Andersson. Löfven lyckades till och med nästan välta Decemberöverenskommelsen med ytterligare käbbel mot Borgarna i sitt jultal innan Damberg lyckades får båten på rätt köl igen.
Det är denna framtiden vi har att se fram emot:
https://www.youtube.com/watch?v=VmWpJGh0_cI
En massa käbbel helt enkelt. Politiker som har träffat en överenskommelse om hur man skall samarbeta i form för att slippa samarbeta i sak. Med tanke på hur klippet ovan utspelar sig så är det inte konstigt att borgarna var tvungna att skriva ner hur Stefan Löfven skall agera. Men politik är som sagt det möjligas konst.
Markus Berg skickade ut denna bild som kanske speglar den uppkomna situationen med fullspektrumkoalitionen på ett bra sätt:
Jag kan bara hålla med – det är ett demokratiskt problem att majoriteten av riksdagen ser sig nödgade och tvungna att runda riksdagen eftersom samma partier har gjort samma riksdag till en lekstuga. Det är så tragiskt och det får mig att ifrågasätta lämplighet i ämbetet, inte bara hos Drutten och Gena i regeringen, utan för hela gruppen politiker på podiet i söndags.
Varför Drutten och Gena när jag pratar om Löfven och Andersson? Läs om vad denna barnberättelse handlade om i original (från Wikipedia):
Gena bodde i en djurpark och fick tanken att bygga ett Vänskapens hus, där alla ensamma djur kunde få bo. Strax mötte han Tjeburasjka, ett litet djur med dåligt självförtroende, av en art ingen någonsin hade sett förut. I sällskapet fanns också andra djur som kände sig utanför och en elak tant som hette Chapeau-claque. Barnboken blev mycket populär, kanske för att den innehöll en dold satir över sovjetsamhället, och gjordes strax om till både dockteater och dockfilm på tv, producerad av Sojuzmultfilm.
Många kände sig utanför och den elaka tanten är naturligtvis Sverigedemokraterna. Riksdagen har blivit en dold satir på, inte så mycket över en sovjetstat, utan mer över en demokratin själv. Vi har med Decemberöverenskommelsen tagit ett litet steg mot demokraturen. Som vi alla vet börjar en resa med ett litet steg.
Vem kunde ana att det verkliga hotet mot demokratin fanns hos etablissemangets politiker själva i stället för hos järnrörsfalangen inom Sverigedemokraterna. Och allt började med lite käbbel…