Dagligen får vi vårt dos av kommunikation från Folkhälsomyndigheten via media. Tisdagen den 11. maj i Ekots sändning 1645 berättades att smittspridningen var i princip oförändrat. Folkhälsomyndigheten representerades av avdelningschef Britta Björkholm som sa:
”Vi ser en nedgång i antalet smittade sedan ett par tre veckor men den är ganska så liten och vi har fortsatt ett stort antal fall.”
Ekot 2021-05-11 1645
I princip var det information om att läget är oförändrat. Att läget är oförändrat sedan tre veckor tillbaka kan i sig inte vara en nyhet. Eller kan det vara en nyhet?
Faktum är att det fanns så lite att rapporter att Folkhälsomyndigheten dristar sig till att spekulera kring varför Sverige skiljer ut sig vad gäller smittspridningen. Britta fortsatte:
”En teori är att olika länder och olika regioner hamnar olika i fas vad gäller smittspridningen när toppen och nedgången inträffar och här ligger Sverige tillsammans med några andra länder sent relativt med andra Europeiska länder som redan har passerat sin topp och har en stadigt nedåtgående trend.”
Jag förstår inte varför det fanns ett behov av att kommunicera ickenyheten om oförändrat läge och varför det var intressant med fas-teorin. Håll dessa frågor i huvudet då jag kommer tillbaka till dem nedan.
För några veckor sedan åkte jag upp till Sverige för att besiktiga bilen, byta till sommardäck, fortsätta reparationerna av vildsvinsskadorna på gräsmattan och sist men inte minst hugga lite ved som en ren terapeutisk övning. Att komma in från Tyskland till Sverige är en riktig ögonöppnare hur olika metoderna är mellan de båda ländernas Corona strategier.
Bara för referens så kan jag nämna att här i Tyskland var det vid att samma tid utegångsförbud efter klockan åtta, krav på medicinsk ansiktsmask i centrum och i affärer, endast apotek och livsmedelsaffärer var öppna. Att komma hem till Sverige i jämförelse med det är som att komma till ett land som inte ännu hade drabbats av Corona pandemin.
Folk beter sig som vanligt i affärerna – kanske var det en eller två andra som hade ansiktsmask förutom jag, i övrigt fanns det inga spår av en pandemi, varken på ICA Maxi eller andra affärer jag besökte.
Jag var även och klippte mig under mitt besök i Sverige. En stund in i klippningen dyker det upp ett sällskap som fyller upp stolarna i den lilla frisersalongen. En klaustrofobisk känsla kommer krypande i mig när jag kippar efter andan som en nyuppdragen fisk.
Denna incident står i bjärt kontrast till en upplevelse som jag hade i en liten servicebutik här i Tyskland där jag var inne för att köpa frimärken och kuvert. På dörren stod det max 3 personer. När jag gick in fanns det en kund före mig i butiken. Nästa person som kom in triggade igång personen bakom disken att skrika på den nyanlända som genast och förskräckt backar ut från butiken.
Visserligen är det stereotypiskt med dessa skrikande tyskar men faktum är att de är tydligare i kommunikationen, något som jag saknar bland svenskarna, speciellt i dessa tider.
Denna veckan ligger ”inzidenzwert” i Tyskland (smittade per 100.000 personer senaste 7 dagarna) på 96.5 personer. Samma siffra i Sverige är hela 257 personer. 271% högre smittspridning i Sverige än i grannlandet Tyskland.
Jag skulle kunna hjälpa Folkhälsomyndigheten på traven med teoretiseringarna; att inte titta så mycket på statistisk fasförskjutning utan mer på det som verkligen sticker ut – spridningen. Det är faktiskt det som är nyheten: att spridningen inte sjunker. Är spridningen möjligen kopplad till sättet som man kommunicerar – att på en pressträff lansera en teori om fasförskjutningar tar bort fokus från den svenska modellen om individens ansvar och lägger det som en systemfråga – att det inte har med folks beteende att göra utan att det finns en abstrakt system-förklaring till de 271 procenten.
Inte nog med att det är otroligt svårt att faktiskt kunna tillgodogöra sig informationen kring statistiska modeller och teorier – tydliga instruktioner och praktiska konsekvenser för individen lyser med sin frånvaro.
Ett exempel bland många andra: Vid inresa till Sverige gäller följande instruktion:
”Dessutom bör alla följa Folkhälsomyndighetens rekommendationer om att testa sig direkt efter ankomsten till Sverige samt ytterligare en gång efter fem dagar. Under den här tiden bör man även isolera sig och undvika nära kontakter i sju dagar. Dessa rekommendationer gäller alla, såväl utländska som svenska medborgare.”
Källa: Folhälsomundigheten: https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/utbrott/aktuella-utbrott/covid-19/skydda-dig-och-andra/om-du-planerar-att-resa/rekommendationer-till-dig-som-reser-in-i-sverige/ Min kursivering.
Jag vet inte om jag skulle skratta eller gråta när jag läste instruktionerna inför min Sverige-resa; man bör följa rekommendationerna. Trots att sjukvården går på knäna så låter man det vara så slappt. Även om jag inte grät så tar man sig för pannan. Det är inte konstigt att Sverige har en smittspridning som är 271% högre än Tyskland.
En sista kommentar om statistiken: 85.848 döda i Tyskland som har 83M invånare: 0.10% döda, 14.267 döda i Sverige som har 10M invånare: 0.14%. 50% fler döda i Sverige – är det ett lagom tal? Är det ett lämpligt ”bör” värde? Om man på Folkhälsomyndigheten tvunget skall säga något en dag utan några nyheter så skulle det vara intressant att höra hur man reflekterar kring det.
Kanske det skulle finnas en tysk doktor professor Schmitt eller Müller som med mündig stämma som bankar i en talarstol säger till den förvirrade och självupptagna svensken att det finns saker som är rätt och fel vad gäller beteenden under denna pandemi ity beteendet spelar roll.
Visst är det bra i landet mellanmjölk, men det är en sak att inte räkna mål på knattefotboll, en annan sak att inte räkna de döda. Få saker säger så mycket om oss som nation som hur vi betett oss det senaste året.