Har idag på påskaftonen deklarerat – därav min ovanliga patriotiska rubrik. Det är få länder förunnat att ha en sådan administration som vi har här i Sverige.
Jag har jobbat i många länder och då behövt hjälp med det skattetekniska för att reda ut det. Här i Sverige är det dock enkelt och effektiv som privatperson att deklarera om man har en enkel ekonomi som jag har utan massor med bilagor.
Noterar att när deklarationen är klar så kommer Skatteverkets logga upp på skärmen, och direkt så tänker jag på det allseende ögat – Gud som vakar över världen. Det är bara själva ögat i mitten som saknas. Jag undrar om det är avsiktligt tänkt med Skatteverkets logga.
Att det är en profan upplevelse att betala skatt bekräftas när man en gång om året får meddelandet att man betalar 0.4% i skatt för begravningsavgiften – alla skall vi den vägen gå, men Skatteverket kommer bestå.
I en tid när nationalstaterna förlorar i makt, både uppåt och nedåt, består nationen av ett antal administrativa system som Skatteverket är en bra symbol för. Nationalismen ersätts efter att den ockuperats av krafter som vill bevara en tid som för länge sedan var, eller som kanske aldrig varit.
Lojaliteten kryper längre ner i samhället – förr i tiden kändes lojalitet med nationen. Detta har ersatts av lojaliteter med subkulturer av nätverk som inte nödvändigtvis är geografiskt sammanhållna.
Detta skapar problem för oss i kommunen när vi beskattar inom det lokala området för att tillgodose solidariteten för vård, skola och omsorg. Lojaliteten finns inte där längre när anknytningen till det gamla samhällets geografiska begränsningar luckras upp.
Själv är jag en global medborgare som inte med nödvändighet finns här i Hörby kommun, eller ens i Sverige. Jag verkar på en global marknad och min skattebetalning råkar av en händelse fylla på skattkistan i Hörby.
Visserligen är det att dra det hela till sin extrem, men verkligheten är inte så lång bort från det ovan beskrivna för fler och fler människor. Hur ser demokratin ut i ett sådant samhälle och hur sker finansieringen av den solidariska offentliga sektorn där resursstarka människor har alla möjligheter till rörlighet?
Vi i Hörby ligger i bakkanten för att komma med i de dynamiska regionerna. Det är bara närheten till dessa som gör att vi kan attrahera kraften till att skapa det lokalsamhälle som vi med dagens system är så beroende av.
Hörby måste med stormsteg flytta fram positionerna för att bli en del i multinod-storstadsmetron som Öresundsregionen utgör. Ledande politiker i Hörby skattar åt mitt förslag om att lägga stationen mitt i Hörby.
Visionen eller kraften för att lyfta oss själva, från randen till slutet, har inte visats av någon i politiken i Hörby. Jag befarar att den kommande översiktsplanen kommer backa in i framtiden. Att inte vara en del av arbetsmarknaden i Malmö-Köpenhamn är ingenting vi har råd med så det gäller att växla upp ambitionsnivåerna rejält.