Inpackad och klar

Hösten är här, dags att stuva undan sommarens leksaker. Den största utmaningen, näst efter att få bort all fallfrukt från gräsmattan, är att se till att båten har det bra. Anledningen till att jag har båt över huvud taget är en komplicerad historia, då jag aldrig varit bekväm nära vatten.  Min dotters simskolefröken körde iväg mig när nervöst försökte uppmuntra dottern att inte drunkna i simbassängen.

Förra hösten tänkte jag ut en snillrik lösning för att täcka båten. VP-rör spändes i en båge från akter til för och motsvarande båge från sida till sida. De båda bågarna tapades ihop i korset på mitten. Det såg vacker ut, men ack så opraktiskt det var när det tjocka snötäcket kom och deformerade bågarna.

I år bestämde jag mig för att göra ett grundligare jobb. Vid centerbordet sätts en vertikal regel, och på denna regel lägges, likt en solfjäder plankor ut mot kanten (eller relingen som jag lärt mig att det heter – båtfolket har egna termer för precis allt bara för att hålla oss landkrabbor på behörigt avstånd). På dessa plankor lades masonitskivor för att presenningen inte skall bukta in mellan plankorna.

Grundligt grundarbete

Sedan var det dags för presenningen. Längst där bak på båten (ja-ja, aktern) sitter en irriterande kromad historia ivägen för presenningen. Efter lite funderande på vad den gjorde där och vad det var, så insåg jag att det var en stege för att komma in i båten… Intressant – under två år har jag ograciöst svingat mig över långsidan (tyvärr vet jag inte vad den heter).

När stegen vecklades ner passade presenningen perfekt när den rullades ut. Speciellt fräckt ser det ut på mitten där det ser ut som om det finns en vindskärm under presenningen, precis som på snabba racerbåtar. Med ett antal olika varianter på knutar förankras presenningen i trailern. 

Den ser betydligt dyrare ut med presenningen på

Nu återstår det att vänta i nio månader innan jag vet om denna konstruktion är bättre än VP-rör-lösningen. Den som lever får se.