Ingenting förändrades denna veckan – förutom medvetande om tillståndet vilket ändrar allt

I morse var jag på väg till Frankfurt och jag kommer ner till Aschaffenburg Hauptbahnhof i bundeslandet Bayern i Tyskland. Allt var som vanligt. Godstågen stod uppradade i flera led, bakom bulk-tåget på bilden står ett oljetåg och bakom det ytterligare ett godståg. Just innan nedan bild blev tagen passerade ett biltåg från den tyska fordonsindustrin i Bayern upp mot exporthamnarna i norr. Tågen är ungefär 700 meter långa och passerar flera gånger om dagen genom Aschaffenburg. Det är en imponerande föreställning.

Jag kommer ihåg i början av pandemin när det var utegångsförbud i delstaten. Helt tyst på gatorna men från min lägenhets balkong kunde jag se järnvägen strax öster om stationen. Där var det allt annat än tyst – mitt under pandemin fortsatte den tyska industrin att pumpa produkter ut på marknaden. Jag blev först förvånad och sedan imponerad över hur många tåg som körde förbi lastade med gods norrut.

Min granne som bor i lägenheten under mig jobbar på Deutsche Bahn IT – en gigantisk institution som har till uppgift stödja tågtrafikens flöden och dess behov av IT infrastruktur. Som vanligt när man träffar en DB-anställd klagar man på de ständiga förseningarna som det tyska passagerartågen uppvisar. Han berättade då att godstågen i tyska nätet har prioritet över persontågen. Han berättade om den logistiska ekonomiska prioriteringen att persontransporterna i praktiken nyttjade överbliven kapacitet i nätet. Det var inte i passagerartågen pengarna fanns när DB uppfyller sitt uppdrag.

Varje gång jag tänker på den tyska industrin och hur den är prioriterad i nationen får jag gåshud – det är så imponerande hur vårt södra grannland är organisera som en gigantisk maskin som genererar så mycket värde och välstånd. Jag tänker ofta på att jag är en del av den när jag varje morgon går till jobbet och jobbar mina 8-10 timmar. Jag betalar min skatt och att jag är stolt att vara en del av detta samhällsbygge – tillsammans med miljontals andra disciplinerade arbetare.

Jag var tvungen att kolla upp vad det var för land som jag bodde i och i mitt surfande passerade jag Wikipedia sidan om BNP per land. Bilden här listar toppen och Tyskland med sina 80 miljoner invånare har en icke förvånande fjärdeplats på listan. Det är ett veritabelt power house mitt i Europa.

Och nu en annan vinkel på samma ämne…

Under morgontimmarna den 24e februari invaderade Ryssland Ukraina. Medierna är fulla av analyser om hur detta skeende påverkar ”det säkerhetspolitiska läget”; diskussioner om att den Europeiska säkerhetsordningen hotad. I grunden är detta en realpolitisk diskussionen och den har pågått under de senaste månaderna. Dock finns något som gnager i mig när jag lyssnar på den. Ett bra exempel är Göran Rosenberg krönika ungefär 35 minuter in i SR P1s utmärkta program God Morgon värden den 13e februari. Göran Rosenberg läser ”han [Putin] vill ha en världsordning där makt är rätt och de starka har rätt att styra över de svaga” och han fortsätter lite senare ”att makt, om än aldrig så stor, inte får betyda rätt [rättighet]”.

Faktum är att världsordningen är och har alltid varit organiserad på det sättet att den som sitter på makten har rätt att definiera hur världsordningen skall gestaltas. Vi har de senast 75 åren haft en period där stater med ett mer eller mindre demokratiskt styrelseskick har definierat gestaltningen av världsordningen och det har tjänat oss väl i västerlandet. Denna period har gått under namnet Pax Americana – USAs dominans av världen som gynnat handel, ekonomisk tillväxt och välstånd för de länder som varit en del under det amerikanska säkerhetsparaplyet som i sin tur förankrat i realpolitiken genom ett högteknologiskt militärindustriellt komplex. Det var detta system som knäckte Nazi Tyskland genom att militärt mala ner landet och dess ekonomi. Samma system knäckte även Sovjetunionen i en bisarr kapprustning där det kommunistiska systemet inte hade den ekonomiska kraften att utmana USAs våldsmonopol. Pax Americana grundar sig i ekonomi vilket i förlängningen översätts till militär styrka att backa upp den gestaltning av världsordningen som råder.

Om man som läsare tittar igen i tabellen längre upp på sidan hittar man en liten nation på tolfte plats med en ekonomi stor som samlade Skandinavien. Ryssland, en petrostat helt beroende av olja och gasexport för att få in pengar till befolkningens nödtorft. Ryssland är också en korrupt kleptokrati med en liten elit runt landets ledare som har blivit ofantligt rika på att just vara nära landet ledare. Just i Rysslands fall kallas dess form av kleptokrati oligarki – en liten grupp individer som styr landet utan ett reellt inflytande av folket i styrningen av landet. Folket blir mer och mer förtryckt under den diktatur som oligarkarna har byggt upp där Putin är dess frontfigur som rättfärdigar sitt styre genom en nationalistisk populism som genomförs med Machiavelliska metoder.

Med denna förklaring av vad Ryssland idag är för nation och konstaterandet att Ukraina i mångt och mycket går mot en riktning som är Rysslands antites, dock bara en politisk antites – länderna har samma folk bara avskilda från varandra genom en linje på en karta. Givet detta agerar Putin helt rationellt genom att anfalla – från sitt perspektiv. Rensat från agitorisk krigshets de senaste dagarna då är det enkelt att se att en fungerande Ukrainsk demokrati är ett existentiellt hot mot den kleptokratiska oligarkin som upprätthålles genom mer och mer repression av befolkningen.

Just det faktum att anfallet är helt idémässigt rationellt realpolitiskt från Putins sida kommer man ofrivilligt till frågan om den realpolitiska världsordningen, så som den är definierad av USA, fortfarande gäller?

USA, den ultimata garanten för den nu gällande gestaltningen av världsordningen är en försvagad stormakt med dess interna politiska och ekonomiska splittring och dessutom ett galopperande budgetunderskott. Både i Europa och USA driver populismen och de enkla lösningarnas politik att staterna blir mindre effektiva, rättssäkra och moraliskt ståndaktiga.

Svaret på frågan tror jag är ”ja” – världsordningen som gäller under Pax Americana kommer att kunna upprätthållas denna gång. Anledningen till att jag tror det är att Putins mål INTE är att omstöpa världsordningen – hans mål är att överleva själv och bevara sin version av den ryska nationen som ett verktyg för honom och oligarkerna. Jag tror att han har rätt i att ett demokratiskt Ukraina som är med i NATO och EU kommer, utan att ett skott lossas, ta ner hela maktapparaten i Kreml.

Mina damer och herrar: världsordningen in action.

Nu hade dock Putin och oligarkerna otur när de tänkte. Västvärlden tolkade inte angreppet som den ”ryska försvarsstriden” som aviserats av Kreml utan precis som alla analytiker och tyckare (som nämnda Göran Rosenberg) har skrivit – att detta angrepp är ett angrepp på Pax Americana. Anledningen till att analytikerna tolkar angreppet som ett angrepp på världsordningens gestaltning är att det är förväntat. Det är förväntat på grund av att ordningen är så svagt uppbackad av den ultimata garanten USA på grund av dess interna splittring. Dessa analytiker går och väntar på att världen som de känner den kommer att kollapsa inom de närmsta åren – vilket den också kanske kommer göra men då bara indirekt på grund av Putins felräkning.

När det går upp för Putin att detta helt plötsligt blev en existentiell fråga för västvärlden och inte bara en existentiell frågan för Ryssland, och dessutom när han samtidigt tittar noga på tabellen ovan, då ser han att Ryssland deterministiskt kommer malas ner ekonomiskt vilket till sist genererar en intern kollaps genom en revolt mot diktaturen. Den galna fursten som inte har lärt sig något från historien avlägsnas från sin post. Visst kommer det att ske till stora kostnader för Europa (Putin slåss för sin existens, har ingen exit och kan göra i princip vad som helst) då Pax Americana är värd att försvaras av Européerna.

Men det finns ett stort ”men” här och det gäller huruvida befolkningarna som drar nytta av Pax Americana och politikerna som har att värna nu gällande gestaltning förstår att det är en prioriterad verksamhet. Ingen har upplevt själva hur en annan gestaltning av världsordning kan se ut utan vi tar alla den för givet. Det kan vara så att vi är nära slutet än vad vi vill tro för världsordningen om befolkningen inte tar utmaningen på allvar. Nästa gång vi ser ”Besinupproret 2.0” i Sverige, om hur dyrt det har blivit att köra sin törstiga SUV, har vi glömt bort att vi inte bara kämpar för att förhindra en klimatologisk revolution utan även för ett krig med despoter som vill kontrollera hur vi tänker, vilka partners vi har och vilken rätt vi hävdar.

Jag beklagar, men det är ett himla tråkigt budskap till Medel Svensson, till Max Mustermann eller vad ni heter runt omkring i Europa – din roll, likt som min roll, är att på måndag gå till jobbet och fortsätta jobba, minska din energiförbrukning och oljekonsumtion och betala din dyra elräkning som gräver djupt i din ficka på grund av brist på rysk gas. Det är detta som avsätter Putin – du behöver bara fortsätta precis som innan hans anfall på Ukraina, men nu vet du bättre än att gnälla som en populist – du och jag är en del i den episka kampen om vem som har rätt att definiera hur världsordning skall gestaltas – risken är att det om två år är en annan galning i väster som gör gestaltningen… en galning som inte allt för länge sedan tyckte att Putin var en hyvens kille.