Vilken Valborg… Initialt fanns det en hög ambition att närvara vid firandet här hemma i Ludvigsborg. Men vad gott det skulle vara om man bara kunde sova lite innan… Min dotter väcker mig strax efter klockan åtta och frågar om det inte är dags snart.
Snabbt på med varma kläder och iväg. Allt för många Valborgskvällar har man genomlidit huttrande. Detta efter att man satt allt för stort hopp till att våren verkligen är varmare än vad den är i realiteten. Några Marshmallows i fickan och iväg bar det.
På vägen till friskolan möter vi en flod av Ludvigsborgare på väg därifrån. När vi kommer fram pyr det lite lätt i gräset i stället för det magnifika majbål som jag hade målat upp för dottern. Fältet är i princip öde och kören, om den varit samlad alls under kvällen, var upplöst.
Lite rök, ännu mindre eld....
Pliktskyldigt plockar vi fram våra Marshmallows och grillar några innan även vi vänder hemåt. Fast faktum är, i år var det en av de få Valborgsmässoaftona som jag inte frusit, så inget ont som inte har något gott med sig. Ironiskt nog inträffade detta den vår som har varit kallast på länge… Go figure!