Har islamismen i MP kommit för att stanna?

Om vi tittar på agerandet och uttalande från Miljöpartiets ledarskikt så kan vi få ett entydigt svar på denna fråga. Häng med på en resa under de senaste dagarnas turbulen när språkrören fäktat intensivt i media för att förneka det uppenbara.

”Nu skall islamistbuken hos Miljöpartiet tvättas ordentligt och offentligt”, så har det hetat från Miljöpartistiskt topphåll. Nej, just det – offentligt skulle det inte vara. Det interna telefonmötet blev inställt då värderingsdiskussionen riskerade att läcka ut.

I stället skickar språkrören ut en skrivelse: Öppet brev från MP. Ironiskt nog avslutas brevet med ”Starta ett politisk samtal – det mår vår demokrati bra av”. Det politiska samtal om Miljöpartiet som nu pågår har partiet inte mått så bra av – är då inte miljöpartiet ett demokratiskt parti?

Huruvida Miljöpartiet är ett demokratiskt parti har ifrågasatts under förra veckan. Hans Nikander vid Försvarshögskolan säger att Muslimska brödraskapet har infiltrerat Miljöpartiet.

Nalin Pekul kommenterade enligt nedan i SVT:

– Majoriteten av den halva miljonen muslimer i Sverige blir överlyckliga när det förtryck som drabbar dem äntligen kommer upp till ytan och debatteras. Men de människor som snabbt går ut för att attackera journalister och andra muslimer för att vara islamofober och inte vill ha den diskussionen, då kan man räkna ut att de har en islamistisk idé om hur samhället ska vara. Vissa av de här företrädarna säger öppet att de vill ha ett parallellt samhälle. De är inte intresserade av miljöpolitik för fem öre.

Tolerans till självutplånandets gräns kan man tycka om de godtrogna miljöpartisterna. Inte ens när debatten är som vildast förstår de vad som händer.

I SVTs Aktuellt kritiserar den miljöpartistiska Europaparlamentarikern Peter Eriksson svensk press att de har ett drev mot Kaplan, en man som jobbar för främmande  makt inifrån regeringskansliet. Peter Eriksson sa:

Eriksson framhåller att reaktionerna på bilderna där Mehmet Kaplan äter middag tillsammans med företrädare för islamistiska och högerextrema organisationer är kraftigt överdrivna.

Ingen i det miljöpartistiska ledargarnityret, varken Eriksson, Fridolin eller Romson har tagit avstånd från Kaplan och hans nära samarbete med turkiska staten. Hur allvarlig Kaplans koppling till Turkiet är exemplifierades med en spöklik dramaturgi i samma vecka när turskiska ambassaden försker få TV4 att inte sända en dokumentär som är turkiet-kritisk. Det är inte långt ifrån vad Miljöpartiet själva försökte sig på att köpslå med SVTs redaktion.

I Aktuellt den 19 april intervjuas Fridolin om varför Kaplan var tvungen att gå. Svaret var från Fridolin att Kaplan inte kunde verka som minister. Fridolin tar exempel alla de som känner rädsla inför Kaplans umgänge, speciellt armenier eller förtryckta i Turkiet.

Fridolin själv känner inte rädsla eller förskräckthet inför hur långt in i det politiska etablissemanget i Miljöpartiet en främmande makt har kommit. Tvärt om känner Fridolin i intervjun trygghet hos Kaplan som visar ideologisk och etisk stabilitet.

Det intressanta är att det är, enligt Fridolin, inte Kaplans värderingar som leder till umgänget med dessa högerextremistiska, antisemitiska grupper som gör att han avgår. I modellen som Fridolin målar upp har Kaplan haft otur, upprepade gånger, när han har fått fel middagssällskap.

Bara för att belysa positionen som den sista toppkraften inom Miljöpartiet, Romson, besitter är det bara att lyssna SVTs morgonsoffa, när 11e september var en olycka:

https://youtu.be/6pO6Y2FKAvE?t=273

Senare på dagen försökte hon bortförklara kommentaren med (Svd):

Senare på morgonen förklarade Romson sitt uttalande i Aftonbladets morgon-tv med att hon syftade på situationen för muslimer i Sverige efter 11 septemberattackerna.

– Olyckan är att vi fick en väldigt hård debatt kring integrationen och kring hur samhället växer med olika religioner sida vid sida och den diskriminering som kom, förklarade Romson

Det är fullständigt omöjligt att få morgonsoffekommentaren till ovan tolkning.

Vad Miljöpartiets båda språkrör håller på med är att triangulera mellan olika väljargrupper i ett försök att inte stöta sig med någon, speciellt inte den ökande gruppen islamister i Sverige.

Jag återupprepar till sist frågan som jag inledde med: Kommer Miljöpartiet med det nuvarande ledargarnityret kunna återhämta sig från det islamistiska innehåll som partiet har fyllts med?

Jag vill mena att det finns mycket lite som talar för det med mindre än att Fridolin och Romson kastas ut.