I fredags (2012-08-31) kommenterar Lena Rosvall(S) defaitistiskt i SkD att hon inte har något annat att göra än att gå med på besparingarna inom skolan i Hörby. Nämnden måste spara 1,7Mkr på grund av ökade gymnasiekostnader.
Och visst känns det bra att det inom nämnden finns, genom Birgitta Andersson(M), det nödvändiga initiativet att agera för att hålla budgeten. Detta är något som även Socialdemokraterna i nämnden stödjer. Så Lena står upp för ett överordnat värde att hålla budget och stämma i bäcken när något inte går efter planerna.
Kort därefter (2012-09-01) kommer en kommentar från den Socialdemokratiska kommunstyrelseledamoten Heidi Laine Lundgren där det uttrycks förvåning att Socialdemokraterna i nämnden också vill hålla budgeten. Heidi skiver på sin blogg
Detta låter i mina öron helt tokigt och den spontana reaktionen var att kontakta Lärarnas riksförbund och säga att detta i alla fall inte är ett beslut jag som socialdemokratisk ledamot i kommunstyrelsen stödde.
Det är intressant att läsa hur förmågan att långsiktigt kunna leverera service till brukarna är frånkopplat behovet av ekonomisk styrning och kontroll i verksamheten. Detta är något som vi i socialnämnden verkligen har fått känna av den hårda vägen, där vi står inför kraftiga besparingar efter att just styrningen och kontrollen satts på undantag under en lång tid.
Ni läsare ser ju vad jag tycker i sakfrågan, men det är klart att det är olyckligt att verksamheten drabbas av kostnaderna som man själva inte kan påverka. Men finns det inte pengar finns det inte pengar. Det gäller skolan likväl som nyinköp av julgransbelysning i kommunstyrelsen och kostsamma monumentalmålningar med tillhörande skådespel. Jag kan konstatera att Socialdemokraterna är inte det enda partiet i Hörby som för en debatt om besparingarna inom skolan.
Ett annat perspektiv på inlägget är att även Socialdemokraterna klarar av att föra en diskussion om olika perspektiv i offentligheten. Det är inte bara Heidi utan även SSU i Hörby som ger sig in i debatten om lämpligheten i att prioritera den ekonomiska styrningen. Hade bara den ena av dessa åsikter kommit fram i offentligheten skulle man på goda grunder kunna ifrågasätta tillståndet inom Socialdemokratin som oppositionsparti och deras aspiration på makten i Hörby.
Tidigare har socialdemokraterna i Hörby, i alla fall från mitt utifrånperspektiv, uppfattats som en mentalt homogen monolitisk organism med en extrem partidisciplin. Här ser jag dock ett annat beteende.
Jag tror att denna diskussion är bra både för Socialdemokratin och politiken i Hörby. Det är alldeles för lite debatt, och att ta upp diskussionen i offentligheten kommer ge bilden av Socialdemokraterna i Hörby lite mer färg. Färg kanske var lite att ta i, men kanske lite fler nyanser av grått i alla fall…
Det kan låta lite oortodoxt som partirepresentant att hävda åsikten om offentlig intern debatt, men politiken består av människor och människor har olika åsikter. Att människornas avtryck övertas av partiernas och deras existensberättigande är inget positivt, snarare tvärt om.
Det du upplever som ”en mentalt homogen monolitisk organism med en extrem partidisciplin” vill jag snarare se som ett tecken på en enorm stark förankring på grund av den gemensamma värdegrund som finns inom Socialdemokratin. Till skillnad från många andra ideologier baseras våra ståndpunkter och handlingar på altruism. Detta utesluter förstås inte att de enskilda medlemmarna har olika förslag kring hur de gemensamma målen uppnås.
Du kan vara säker att det finns många och konstruktiva diskussioner oss emellan men att vi brukar komma överens efter avvägande av samtliga argument.
Om det är som i det aktuella fallet att det finns olika ståndpunkter så förtjänar det respekt dock inget hånleende. Och vad gäller min egen åsikt, avvaktar jag en redogörelse som kommer att ske de närmsta dagarna och efter vilken jag självfallet tänker ta ställning till händelserna.
Få aktiviteter inom maktens korridorer är altruistiska… vi behöver inte vara naiva i diskussionen.
Vem är det som hånler? Jag är uppriktigt uppskattande/respekterande för att diskussionen förs. Som jag säger är det jättepositivt!
”en mentalt homogen monolitisk organism med en extrem partidisciplin” – himla bra sagt av mig, överträffar rent av mig själv…
Lite ödmjukhet skulle kanske inte skada i denna diskussion.
Det kan vara svårt att tänka i altruistiska baner och till och med acceptera att andra gör det när man själv efterlever en helt annan ideologi.
Jag hävdar med bestämdhet och utan någon som helst naivitet att den socialdemokratiska folkrörelsen strävar efter ett rättvist samhälle och inte efter makt. Att man behöver få regeringsmakt för att genomföra sin politik är en helt annan sak.
Makt som självändamål föraktar jag i det djupaste!