Lågkonjunkturen står för dörren och efter en sen semester som förlängde sommaren i södra Europa så har jag kommit tillbaka till Frankfurt igen.
Resan till Sydeuropa var med lågkostnadsbolaget som flög mig och en massa andra tyskar direkt från Frankfurt till en grekisk holme i Ioniska havet. Visst, inget benutrymme för oss som är lite längre men vad kan man förvänta sig? Man blir fascinerad över hur billigt det var att flyga, kanske mest för att det var off-season, om man bara shoppar runt lite och är flexibel så går det att hitta en del trevligheter. Även boendet som var ett AirBnB-ställe var inte heller det speciellt dyrt.
Under semestern så har jag noterat på svensk statskontrollerad TV (ja, kvalitetssäkrad public service och utan reklam är kanske bättre ordval) att matmarknader som säljer ”nära slut datum”-mat är hett eftertraktade i Sverige då det har varit många reportage om medborgare som måste besöka dem för att få det att gå runt (och det innan vinterns elräkningar har kommit).
Så då sitter man där och njuter i den grekiska solnedgången för att sedan väckas av nyheter från verkligheten. Det är inte utan att man reflekterar; samtidigt känner tacksamhet för sin priviligierade ekonomiska situation, och resan som möjliggjorts av den, men att samtidigt ser orättvisorna att inte alla svenskar sitter med mig och njuter på balkongen.
Nåja, det var väl kanske att hårdra det, för inte skulle man vilja ha med alla gängkriminella på balkongen… eller islamisterna… eller de islamistiska gängkriminella… men ni förstår vad jag menar.
Hur som helst, väl tillbaka i Tyskland så fanns det en vilja att faktiskt borra ner sig lite i detta med priser för livsmedel. Vad kostar det egentligen och är det så att valen spelar roll? Vi har tidigare lite på skoj shoppat utifrån reklambladet på min standardbutik som heter Edeka i Aschaffenburg – utifrån de extrapriser som vi hittade komponerade vi menyn. Lite kul men helt ovetenskapligt.
I går lördag tog vi det till en helt annan nivå för att skapa lite data från vardagen. Vi skapade en lista på 12 varor och gick ut till de tre lågpriskedjorna här i området för att se vad det kostade. Algoritmen var att ta det billigaste som fanns i respektive butik. Resultatet var enligt nedan.
Två noter:
- Butiken ESBA är en turkisk livsmedelsbutik som har bäst grönsaker men inte är fullsortiment, i alla fall inte på det som är standardvaror i den matkorg som vi definierade
- Min standardbutik Edeka finns inte i Frankfurt området så den har jag inte med.
Som ni kan se så fanns det en 10% is skillnad mellan dyraste och billigaste affären för den enkla matvarukorgen som vi definierat.
Från detta enkla (och kanske inte helt statistiska signifikanta provskott) kom vi fram till följande observationer:
Nedsatt pris
Vi noterade att det fanns ett element av tur att Lidl lyckades pricka in två superrabatter i varukorgen som var kraftigt prisnedsatta, i form av solrosoljan och potatisen.
Solrosoljan var av det märke som jag brukar köpa och den var nedsatt en hel Euro. Potatisen var även billigast, men mer om detta under sektionen kvalitet.
Vissa varor var nedsatta i alla tre affärerna men då var man tvungen att välja rätt varumärke.
Kontenta är att nedsatta priserna spelar roll och är en bra algoritm att använda för att komma ner i pris.
Kvalitet är inte allt
Vad vi även noterade var att det var ingen miljömärkning på någon av produkterna. I Tyskland kallas detta ”Bio” (vilket ingen kan jämföras med det svenska ”Krav”, men ändå…) – det fanns inte ens en ansats till att just dessa produkter tillförde något för för din hälsa eller miljö.
En annan kvalitetsaspekt som var uppenbar var att potatisen som fanns på Lidl var av så dålig kvalitet att jag inte skulle köpt den och det redan i oktober när den borde fortfarande vara nästan färsk – och det i ett land där potatisen är kärnan i maten.
Varumärken
När jag gick runt och jämförde priser så var det i fåtalet fall som mina ”standard”-märken dök upp som billigast (förutom solrosoljan inga andra faktiskt). Det fick mig att ifrågasätta om jag själv faktiskt köper mer kvalitet med mina dyrare varor där jag vet med mig att jag köper ett varumärke som jag känner igen och inte tittar på de nedsatta eller bara billigare märkena vid sidan.
Är det så att mina italienska krossade burktomater är bättre än de billigaste från de tre livsmedelskedjorna (som för övrigt hade olika märken alla tre). Jag som konsument har ingen aning om det faktiska näringsinnehållet utan jag går på mina enkla algoritmer att en krossad Mutti-tomatburk från Italien borde vara bättre än en tysk ”aldrig-hört-talas-om-märke”.
Turken inte billig
Det var också förvånande, i alla fall för mig, att den turkiska butiken, där det ser billigt ut, inte alls var billig. Trots det köpte vi färsk ingefära, koriander och tomater där. Vi har även en speciell ris-sort som vi tycker är oslagbar och som köptes där.
Väl att notera är att när vi kom till turken så var vi så låga på energi från allt butiksspringande och prisjämförande att vi var tvungna att köpa en energy-bar för att få upp blodsockret (och denna kom ovanpå den nybakade chokladmuffinsen som vi unnat oss innan).
Pris på aggregerad nivå
Vad som också var intressant var att för att hitta den riktigt billigaste varukorgen så var men tvungen att shoppa runt där man kunde spara ytterligare 37EURO-cent (och återigen att Lidl prickade in solrosoljan var nog mer slump) så en sådan optimering skulle spela mindre roll än att ha algoritmen att shoppa varor på extrapris från reklambladet.
Slutliga observationer
Det finns två husmodersknep att tillämpa
- att ha en inköpslista innan man ger sig ut på veckohandlingen
- att vara opportun i att ändra inköpslistan (veckomenyn) när det dyker upp billiga priser
Även om man är prismedveten över tid så kan man köpa på sig billiga sällanköpsvaror. Som till exempel solrosoljan som var nedsatt med en hel Euro på Lidl. Jag har själv tillämpat det på kaffe där mina favoritbönor är en lockvara i min butik. Tyvärr är kaffebönor det enda där jag har en prismedvetenhet kring.
Men jag tror att den viktigaste och mest emotionellt rörande observationen som jag gjorde var hur himla priviligierad jag är att jag inte behöver köpa den dåliga potatisen på Lidl och att vi kan köpa en ris-sort som vi verkligen tycker om.