Ett medvetet vägval

Förra helgen fattade jag ett beslut i solen. Med fåglarna kvittrande runt omkring mig, med en kopp varmt kaffe i handen, kände jag i själen vad som var rätt för mig.

Under hot om personliga konsekvenser skulle innehållet på min blogg modifieras. Om inte artiklar om ett visst ämne relaterat till en viss persons agerade togs bort, skulle mina politiska möjligheter att påverka begränsas.

Som ni har märkt så har inget på bloggen förändrats. Jag står upp för att det som är skrivet, om att historien skall finnas kvar. Vem som gjorde vad och hur jag uppfattade det då, är ett viktigt dokument för framtiden. Det är inte bara viktigt för mig, utan det är viktigt för alla dem som läst, kommenterat och relaterat till texten.

Vem skulle jag vara om det jag skrivit och tänkt, bara skulle utgjort ballast i botten på en båt utan eget värde. Har inte engagemang och debatten som varit ett värde i sig? Vem skulle jag vara om jag ändrade innehållet bara för att jag utsattes för hot om repressalier?

Oliktänkare i andra länder riskerar liv och lem för att stå upp för sin åsikt och det de har skrivit. Skulle jag svika dem inför utsikten om att min person, mitt namn och mina åsikter kommer bespottas och släpas i smutsen? Enstaka inlägg kommer lyftas fram, förvridas, ryckas ur sitt sammanhang som bevis på mitt brott. Skulle jag ändra på den jag är, bara för att få plats på en båt som uppenbarligen är alldeles för lite från början?

Men även denna process har ett värde och jag är glad att jag får chansen att vara med om detta – det händer här och nu. Jag säger till mig själv att titta och begrunda. Lär av världen, lär för framtiden. Ta med kunskapen när den lilla gruppen som vill kväsa det fria ordet har blivit en stor grupp.

I onsdagens tidning blev jag citerad angående den nya styrelsen. Citatet hade mer med processen att göra och var nedkortat. I i sin fulla längd sa jag följande:

På principiell nivå kan man konstatera att när en grupp som inte klara av att föra en intern diskussion i demokratisk anda, återstår bara att genomföra en homogenisering eller öka repressiviteten för att därigenom återställa lugnet. På kort sikt är det en effektiv metod, medan det på längre sikt verkar åderlåtande på förnyelse och engagemang.

Jag får kritik för att jag officiellt kritiserar kommunledningens beslut eller toppstyrningen i kommunen. Det hade inget med parti eller ideoligi att göra – det hade med uppfattning rätt eller fel att göra.

Båten hade fel kurs och visst kan man idka självkritik om att jag borde insett det tidigare. Det är en smärtsam insikt att konstatera att kursen inte har med roddarna att göra endast utan styrmannens vilja.

Seglet på båten är för länge sedan halat då oppinionsvinden varit för stark och blåst åt ett annat håll. Att påpeka detta, med många av de andra trötta roddarnas ivriga nickande, var bara ett tecken på illojalitet. Man fick reda på att segel var för den svage och att styrmannens ledarskap framträdde bäst i motvind med många diciplinerade roddare under däck.

Jag och en kamrat har blivit avsatta på en ö. Vi ser den lilla båten åka iväg i allt snabbare takt. På båten ror numera alla i välkoordinerad takt till galärtrumslagens rytm. När dunket tynat bort så lutade vi oss båda tillbaka under palmen och konstaterade att en pizza från Pizzaboden i Hörby avnjuts bäst i frihet.