Nu ikväll var det fullmäktigemöte. Det sista innan sommaren och det näst sista innan valet. Det var mycket ekonomi idag. Som jag skrev i tidigare inlägg så var det en tillbakablick på historien med delårsrapport och en resa in framtiden med planeringsförutsättningarna 2015.
Efter att herrarna Ahlkvist och Hall hade levererat sina konstateranden var talarlistan tom. Tidigt i debatten var jag tvungen att hoppa in för mitt inlägg. Läs mitt inlägg här på denna länk.
I kort så begär jag att nämndens situation och skarpa förslag skall avspeglas i budgetarbetet. Situationen i Socialnämnden måste få genomslag i arbetet med att ta fram den nya budgeten och ett strukturerat reformarbete genomföras.
En självklarhet kan man tycka, så här formulerade jag mitt tilläggsyrkande:
”Att budgetberedningen hanterar Socialnämndens underskott formellt i budgetprocessen med de konkreta planer som finns i nämnden och får effekt under 2015”
Då reser sig budgetberedningen som en man och anför hur olämpligt det är. I ena stunden var jag en pessimist som inte hittade lösningar i PWC rapporten, i den andra stunden så hävdade man att jag ville ge ett carte blanche äskande till nämnden. Lars Ahlkvist, Kjell-Åke Persson och Thommy Hall bombarderade mig om hur man kommer till rätta med finanserna.
Hur kom det sig att budgetberedningen genom dessa tre herrar reagerade så kraftigt på mitt yrkande? Vad var det som var så olämpligt?
Till sist kom Tommy Hall från socialdemokraterna fram till att ”Jag tror inte att Per Elis resonemang är hållbart”.
Kanske var det så, men då var det inte frågan om hållbarheten för kommunen utan hållbarheten för budgetberedningen som avsågs – det skulle vara en vettig tolkning åtminstone. Jag är övertygad om att det som behövs i nämnden är mer ekonomistyrning runt realistiska mål – inte mindre.
Susanne Meijer berättade att man på senaste Socialnämndens arbetsutskott inte hade haft tillgång till en ekonom. Kommunens största problem är läckan i Socialnämnden och man prioriterar inte ekonomifunktionen till nämnden!
Jag har sagt det förr men kan inte nog påtala problemet med att det fattas ekonomisk support till Socialförvaltningen. Detta troligtvis för att ekonomifunktionen ligger under budgetberedningen (KSAU) och lånas ut till nämnderna. Därigenom blir prioriteringen toppstyrd och felaktig.
Vad som behövs i Socialnämnden är inte mer av samma medicin som har skickats in i nämnden de senaste åren i form av chockterapi – fortsätt spara för att komma till den fantasibudget som nu gäller.
Vad blir resultatet av det? Ett exempel är att ledarskapet naggas i kanten när ledningen visar på en plan som omöjligt kan gälla på marken hos de enskilda medarbetarna. Resultatet blir mindre engagerade medarbetare, frustration och chefer som tappar förtroende bland personalen.
Ett annat exempel kom på fullmäktigemötet – höjningar av taxorna för matportionerna. En höjning på 20-30% till de svagaste i samhället som skulle träda i kraft redan vid månadsskiftet. Visst, Socialnämnden levererade besparingsförslag (på 800kkr) – men fullmäktige ville inte veta av det och skickade ärendet tillbaka.
Det är inte på kosten som vi kommer hitta de stora besparingarna, utan förmågan att minska bidragsberoendet med arbetsmarknadsåtgärder samt att få utväxling på förmågan installerad genom hemmaplanslösningarna.
Om budgetberedningen fick ansvaret genom ekonomikontoret att säkerställa den ekonomiska kontrollen och att medverka till realistisk ekonomistyrning, ja då skulle nämnden ha förutsättningarna att minska problemen och vi skulle konvergera både organisatoriskt och ekonomiskt. Ansvarsfördelningen som vi har nu mellan kommunledningen och nämnden är otroligt skadlig för kommunen.
Hur skadlig kan vi alla se i de röda siffrorna för nämnden. Men just den aspekten var det ingen som ville diskutera på mötet.
Uppdaterat:
Läs mer i artiklarna i Skånskan om budgeten och missnöjet om socialnämnden.