Idag har det varit en stor dag. Jag tänker inte på sådan dussinvara som ett kunglig bröllop som händer lika ofta i Sverige som dokusåporna kommer och går. Nej, jag tänker på mitt besök på Hässleholms Modelljärnvägförenings anläggning på nedlagda P2 i Hässleholm.
Varannan helg på lördagen är det körning för oss som vill förankra oss lite i hur det såg ut runt järnvägen i Hässleholms kommun på 60-talet. En helt fantastisk anläggning.
Det är mycket work in progress, men de miljöer som är färdigställda är mycket fantasieggande. De långa stationsområdena, de långa tågen och de slanka kurvorna är något som hemmabyggarna bara kan glömma att åstadkomma där hemma.
T43 passerar Tyringe station med G-vagnar i kroken
Något som är roligt är att prata med de engagerade byggarna i föreningen. Precis innanför dörren stöter jag på P-O som varit djupt involverad i byggandet av Sösdala station och området däromkring.
Att lyssna till hur måtten på ett näst intill osynligt garage uppmätts är fascinerande. Jag älskar passionerade personer.
P-O berättar om tillverkningen av byggnader och att det är roligare i föreningen än att bygga hemma.
Den som är intresserad av gamla tåg från sin ungdom (beroende på hur gammal man är dock) får även de sitt lystmäte. Ibland brummar ett Y3-set förbi. På grund av sin form kallades den Kamelen.
Jag har själv åkt den mot Ystad när jag var barn. Ståendes bakom lokföraren, där man kunde se in i förarhytten via en fönsterruta, var jag för en tid själv lokförare.
Ett Y3 tåg passerar på en del utan landskap… lika vacker trots det…
Men allt är inte underbart. Precis som i verkligheten inträffar det incidenter. Mitt på Hässleholms central spårar en godsvagn ur och tåget måste stanna.
Urspårning på precis innan perrongerna börjar. Tur var väl det så att inga personskador uppstod.
Personalen kommer rusande fram med trappstegar och kyrkstötar för att reda ut situationen. När jag frågar om man kommer genomföra en haveriutredning blir svaret nekande från personalen.
Dock försäkrar han att man har större driftsäkerhet än Trafikverket på fullskaleanläggningen en bit bort. Stilla tänker jag för mig själv att det är näppeligen ingen bedrift i dessa dagar…
När man går runt så kommer man till områden som ligger mer i framtiden än den befintliga historiska. Även framtiden kommer utspela sig i 60-tals utformning. Det hela låter som en uppföljare till filmen Tillbaka till framtiden – del 367?
En bild från framtiden – här kommer banan ner mot Kristianstad ta form.
Enligt uppgift så kommer banan till Kristianstad i vinterskrud implementeras på de tomma ytorna. Det är något jag ser fram emot.
Vi tar bilen hem igen och jag landar i trädgården. Jag tittar på min egen bana och mina tankar flyger iväg om framtida utvidgningar på banan. Ett mötesspår, en signal eller ett spår in i källaren?
Jag tar fram ett godståg och kör några varv. Tankarna flyger iväg och efter en stund har ambitionsnivån sjunkit tillräckligt för att jag skall kunna gå och hämta en kopp kaffe och fortsätta med att titta på tåget utan att känna prestationsångest.
Ludvigsborg-Röinge järnväg avrundar en dag i tåghobbyns tecken.
Kaffet är uppdrucket och det kommer några droppar regn. Jag plockar in mina vagnar och känner mig mycket tillfreds över både besöket i Hässleholm och avslutningen hemma i trädgården.
Den enda framtidsplanen som jag har nu är att ta med min pappa till modelljärnvägen i Hässleholm. Pappa var stins i Västergötland och i Jönköping under järnvägens storhetstid på 60-talet. Trots en lätt demens kommer han känna igen nästa allt som visas.
Varför inte åka dit ni med – även om ni varken är dementa eller tågnerdar?