En långsiktigt hållbar politik

Idag så ser vi radikala förändringar i politiken vad gäller flyktinghanteringen. Heliga kor slaktas i parti och minut – allt är uppe för omprövning. Vi är lyckligt lottade som lever i brytningstider för det är då man kan titta in i sprickorna i de politiska partiernas fina fasader.

I en tid när partierna har blivit anemiska och de endast består av ett varumärke, då är det ännu mer intressant att titta in i öppningarna. Den naturliga åsiktsosmosen har försvunnit när partierna blivit mer fundamentalistiska i sina få ståndpunkter. Fundamentalismen i dessa få ståndpunkter blir då så central att man får en rabiat praktisk hållning. Detta trots att verkligheten, uppenbart för alla, motsäger partiets beskrivning.

Utbytet av åsikter över partigränser har ersatts av branding och profiling utifrån identifiering hos potentiella väljargrupper som i val kan fortsätta ge partierna ett existensberättigande. I de fall när principiella eller ideologiska åsikter uttrycks inträffar det inte sällan att individen som kommunicerar åsikten avskiljs från sin poster, möjligheter till avancemang eller till och med förlorar sitt medlemskap.

Risken för att skada det ömtåliga varumärken måste minimeras. Varje ståndpunkt som riskerar att skilja partiet från någon väljare är ett problem. Konsekvensen är att när något händer, så står de politiska mediamaskinerna handfallna och har inte förmåga att agera proaktivt utifrån det samhälle man vill skapa. I stället för att stå för vad man långsiktigt anser är det bästa för Sverige, så väljer partierna att analysera vad som är det bästa för partiet kortsiktigt i nästa mätning av väljarsympatier.

Partierna måste med sina nya modus operandi invänta tills tillräckligt många tyckare har skickat upp sina försöksballonger, och man studerat väljarkårens reaktioner på dessa, innan man kan lägga fram sin egna politik.

Låt oss ta ett exempel: Ta Migrationsöverenskommelsen som Folkpartiet var med och beslutade om. Där beslutades att tillfälliga uppehållstillstånd är det som gäller nu i Sverige. På Folkpartiets landsmöte får partiledningen kritik för det utifrån ett ideologiskt perspektiv.

Överenskommelsen fattades när landets sociala system går på knäna och allmänheten, som ser trygghetssystemen kollapsa, skriker efter åtgärder från politikerna . Det mest intressanta är att lyssna på hur partiledningen försvarar överenskommelsen på slutet av klippet. Här är ett klipp från Ekot 2015-11-21 1700:

Ombunden Wikström och Håkansson diskuterar vart man som parti vill ta sig medan partystyrelserepresentanten Fredrik Malm ser det som viktigast att man uppfattas som ett seriöst parti.

Här har Folkpartiet liksom alla andra partier, utom extremvänstern och Sverigedemokraterna, gjort en 180 graderssväng när deras politik förkastades av väljarkåren. Trots det förväntar sig en partistyrelserepresentant att man skall uppfatta dem som seriösa.

Det finns bara två sätt att tolka denna 180 graderssväng

1. Att man haft fel hela tiden när man kritiserat Sverigedemokraterna, eller
2. Att man beslutar sitt partis politik utifrån opinionsmätningar

Faktum är att det är så otroligt mycket svårare att gissa vad andra tycker än att ta reda på vad man själv tycker.  Det är faktiskt inte ens sannolikt att man kommer i närheten. Detta eftersom allmänheten har till vana att mest reagera på händelser som redan har hänt och sällan bedriver en analys eller förmår formulera om ett långsiktigt samhälle.

Den långsiktiga konsekvensen är att partierna slutar vara relevanta. Mest bekymmersamt är det eftersom den representativa demokratin bygger på att vi har partier som faktiskt står för något och att det spelar roll vad man röstar på där man kan förvänta sig att en viss politik drivs från respektive parti.

Det är intressant att se att partierna själva är det största hotet mot demokratin i en tid när jihadist-galenpannor löper amok i Västeuropa.