Hela vintern har jag gått och retat mig på en utedel till en luft-luft värmepump som har stått och skångrat utanför min dörr. I helgen brast mitt tålamod och ut kom verktygslådan.
Efter en grannlaga undersökning bland de spänningssatta elkablarna i enheten (ja, den var igång – hur annars skulle jag kunna höra var missljudet kom ifrån?) hittade jag en kabel som låg emot plasthöljet på den främre kåpan.
Snart visade det sig att detta ljud inte skulle kunna uppkomma. För definitionen av en sak som inte kan gå sönder är att när den går sönder är den omöjlig att komma åt att laga.
Efter 20 minuter tålmodigt trixande (de senaste två åren har jag lärt mig allt om trixande i Hörby…) så lyckades jag få runt ett buntband kabeln och spänna fast den tillsammans med de andra kablarna.
Det är med stor tillfredsställelse som jag numera går förbi min värmepump som står och spinner som en katt utmed husknuten!
Livet är allt bra härligt ibland!