Idag har basketlaget från Lund spelat i Ronnaskolans gympahall. Mellan matcherna så har det funnits tillfälle att besöka det mångomspunna området. Det var kanske 6 grader varmt (kallt?) ute och lätt regn. Området visade sig väl inte från sin bästa sida, men trots det så blev jag förvånad.
Jag hade förväntat mig att se lite utbrända bilar, klotter på husfasaderna och krossade glasrutor samt galler vid fönstren på skolan. Men icke – mina fördomar besannades inte.
Faktum var att det var mycket rent och ordnat. Ingen utbränd bil i sikte, inget klotter på husen men en och annan söndrig fönsterruta hittade jag, mest för att jag letade så mycket.
Ja, det var faktiskt så illa i min jakt på utanförskapsområdets attribut att jag känner behovet av att kommentera antalet paraboler på balkongerna för att ha något stereotypiskt att säga… Hur var de då? Svar: Många.
Några våldsamma gäng träffade jag inte på heller, men de kanske inte var vakna så tidigt en lördagsmorgon – vad vet jag om deras dygnsrytm eller om de numera inte jobbar på helger längre.
Faktum var att det var två helt andra observationer som fastnade under dagen – helt orelaterade till kriminalitet och social misär:
Observation nummer 1
Jag fick uppdraget, i egenskap av support till basketlaget (jag är inte mycket till normal supporter som de vokala föräldrarna från Bjärred), att köpa skorpor och kex. Så jag beger mig till Ronna centrum och Ronna livs. En sliten lokal med massor med mat – en diversitet som man inte upplever i Hörby där vi lider av ICAs och City Gross’ branding av produkter och minskat utbud.
I Ronna livs hittade jag en hel hylla med olika rissorter. Jag vet inte hur länge det var sedan jag hittade en god rissort i Hörby eller Höör.
Visst var det trångt och rörigt, inte en chans att kunna kryssa med en gigantisk kundvagn från Citygross genom gångarna – symbolen för masskonsumtionens triumf och slutstation. I den stora världen, alltså utanför utanförskapsområdet ”västvärldens shoppinglador”, är det normalt att maximera utrymmet med produkter.
Jag ogillar verkligen att varje svensk kedja jag kommer i kontakt med har sin egen blå-vita serie även om det inte är blåvit längre… serien är lika själlös som förr.
Observation nummer 2
Mina kringvandringar i området gjorde att jag missade min gratis lunch på Täljehallen – ett hårt slag för en smålänning. Trots att man inte gör något så blir man hungrig, även i ett utanförskapsområde.
Jag beger mig till Roros pizzeria grill och kebab. Man skulle kunna gissa att just där skulle man kunna få sig en bra kebab givet etniciteten på området, men icke. Som att servera en svensk kebabpizza i Italien.
Hur som helst var inte det min observation utan det faktum att det kom in arbetslag efter arbetslag med byggjobbare… på en lördag. I sina självlysande gröna utstyrslar käkade de för själen hälsosam mat.
Hur kommer det sig att byggjobbare jobbar även på lördagar? Min bror, som har byggfirma i Stockholm, jobbar också lördagar så nog finns det ett mönster här – vad är det som driver denna sex-dagarsvecka?
Har gangstrarna sadlat om och blivit byggjobbare, vilket i så fall skulle förklara avsaknaden av gangstrar?
Varför är inte socialdemokratin och facket up in arms kring denna utveckling? Kommer situationen återgår till det normala när alla IS-krigare välkomnas hem igen?
Bonusobservation
För någon vecka skrev jag om skolresultatet i Hörby kommun och jämförde det med resultatet för några utanförskapsområden, bl.a. Botkyrka.
Helt plötsligt befinner jag mig i ett – hur står sig då Hörby kommun i jämförelse med Södertälje?
Ja, jag var inte helt ute och cyklade där helt enkelt.
En hel kommun full med utlänningar har en skola som levererar bättre resultat än skolan i Hörby – vad säger Sverigedemokraterna om det i deras fäste i Skåne?