Förra veckan meddelade den Moderata fullmäktigegruppen mig persona non grata efter att jag vägrat radera min blogghistorik. En av mina starkaste kritiker över min kompromisslöshet i Socialnämnden, Torbjörn Malvå, skickar mig ett meddelande på bloggen: ”Du värmer mitt demokratiska hjärta!”.
I dagens tidning (SkD 2013-03-12) berättar Torbjörn att han avsagt sig sina uppdrag i kommunen efter miljöpartiets årsmöte. Torbjörn säger i tidningen
Det är allvarligt att kommunledningen inte tar åt sig av medborgarnas synpunkter. Vi kan inte ha ett system där viktiga frågor behandlas av en liten sluten grupp i kommunen.
Torbjörn värmer mitt demokratiska hjärta. Med den argumentation som framförs är det en stark miljöpartistisk röst för demokratin.
Demokrati har ingenting med partitillhörighet att göra, utan ett personligt förhållningssätt. Det är i de sammanhang när man tvingas göra ultimata val som det demokratiska sinnelaget sätts på prov.
Torbjörn, liksom jag och Lars Eriksson, vet att kompromisslöshet gäller när avvägningar som innehåller ett demokratisk element görs. Det är en absolut värdering. Befolkningen och politikerkåren är inget transportkompani för att förse makten med legitimitet.
Man kan inte vara hälftendemokrat och samtidigt anse sig vara demokrat. Den som är på ett etiskt sluttande plan blir demokratin ett problem och man hamnar i situationer som vi nu upplever i kommunen vad gäller toppstyrningen.
Argumenten som vi hör för personunionerna i kommunen är att det är effektivt vad gäller kommunikation och beslutsmässighet. Visst kan det vara så, men när det kommer till kostnaden av demokrati, insyn, brett inflytande, då är man riktigt illa ute.
Tyvärr är vi där i kommunen. Det är förvånande att inte fler i politikerkåren inte har problem med denna inriktning.
Ni båda värmer mitt hjärta 🙂