Vi kommer alla ihåg Rosanna Dinamarcas ord när hon valde att inte börja sitt tal i riksdagen med att tilltala talmannen som brukligt är med orden ”Herr Talman” när Sverigedemokraten Björn Söder beträdde talmanspositionen. Visst har hon sin fulla rätt att säga vad hon vill som oppositionspolitiker, rätt att provocera, rätt att vara oortodox. Ja, kanske till och med skyldighet att vara det. Men vi måste alla vara medvetna om att alla är inte oppositionspolitiker, eller ens regeringsföreträdare, ståendes på barrikaden för än det ena, än det andra särintresset.
Under veckan har Stefan Löfven löpt gatlopp i media på grund av sin intervju i SVTs Agenda förra söndagen. Statsminister vägrade svara konkret på de specifika frågorna SVT journalisten ställde om vad man skulle gjort tidigare genom åren mot gängvåldet. Med de beryktade orden sa Stefan Löfven att ”vi såg det inte komma”; att gängbrottsligheten kom som en överraskning.
Även på frågorna som ställdes med anfangen ”Många menar att gängbrottsligheten beror på den stora flyktinginvandringen” vill han inte gå in på detaljerade orsakssamband utan resonerar mer kring segregation. Utanförskapets orsaker som vedertaget dels har med arbetslöshet att göra och dels med bristande resurser i områden som kräver mycket mer resurser än i välbeställda områden. Visst nämns de kortsiktiga skärpningarna av straff och (delvis därigenom) öka polisens befogenheter men det är som en ursäkt för kunna komma tillbaka till diskussionen om det sammanhållna samhället.
Det finns inte en tillstymmelse från statsministern till att börja prata om speciallösningar för människor i vissa områden eller att leverera skräddarsydda budskap för att attrahera väljargrupper som som hoppat vidare till Sverigedemokraterna.
Statsministern har under veckan fått utstå mycket kritik för intervjun och Socialdemokraterna har haft krismöte om hur man skall komma till rätta med de dåliga opinionssiffrorna där Sverigedemokraterna är dem hack i häl. Frågan som jag finner vara intressant är om Stefan Löfven skulle agerat på annat sätt i sin roll som statsminister i Agenda intervjun?
Som borgerlig och liberal skulle man kunna tro att jag skulle kritisera honom men jag berömmer honom i stället.
Anledningen till att jag kommer fram till detta är att han på detta sätt försöker hålla samman ett land som utan denna kraft riskerar att splittras ännu djupare – i värsta fall kan vi se en utveckling som i USA eller Storbritannien med avgrundsdjupa klyftor mellan partierna som är oövervinnerliga när behov för att brygga klyftor uppstår. Vi har senast efter valet 2018 sett behovet av detta när en blocköverskridande överenskommelse var nödvändig på grund av allehanda låsningar. Denna förmåga är nödvändig vid en akut ekonomisk eller säkerhetspolitisk kris som kan uppstå snabbare än någon kan ana.
Kritiken kommer då som ett brev på posten, att politikerna blir otydliga. Jag vill hävda att så inte är fallet utan det är människorna som konsumerar information som har problem. De är så vana vid att få sig serverade svartvita perspektiv från reklambyråer och tankesmedjor att de inte klarar av att hantera en diskurs som inte tydligt beskriver vad konsumenten skall tycka eller tro efter att tillgodogjort sig informationen. Förmågan att (kritiskt) ta till sig ett budskap verkar ha gått förlorad när kritiken hanteras av filterbubblorna i sociala medier och analysen inte behövs då budskapet är färdigpackat för sondmatning.
Vi har två typer av grupper som omfattas av ovannämnda konsumenter. Dels den som har redan grävt ner sig i en skyttegrav och fått en dogmatisk hållning i allmänhet och dels den andra delen som är helt blasé på intellektuell stimulans genom en passiv media konsumtion. Är allt hopp ute för mänskligheten för att sprida näringsämnen i den demokratiska myllan?
Nej, jag ser inte det men det kommer med ett ansvar från både politiker och allmänhet att ta sig tid till att förstå vad som är de nödvändiga elementen inom demokratin – att folkstyre inte innebär majoritetens diktatur utan ständiga kompromisser för att uppnå de friheter och tryggheter som vi förknippar med en stabil demokrati. Land kan med en minoritetsregering styras!
Det är kanske lite förmätet av mig att ge dig som läsare en rekommendation men jag tänker ändå ge mig på det: Läs böcker skrivna av personer som du absolut inte gillar. Korrelationen mellan rådet och kostcirkeln är att du kommer få mer näringsämnen till din själ än vad du har en aning om att du behöver. Handen på hjärtat – när gjorde du det senast?
För mig som liberal och Europa-vän kan jag rekommendera boken The Strange Death of Europe eller boken Madness or crowds av samma författare. Är du irriterad över det jag skriver ovan skall du inte välja dessa böcker…
Jag konstaterar att Stefan Löfven är min statsminister, trots att jag har väldigt långt att gå för att rösta på honom..