Varje onsdag och fredag är det jag som lämnar min dotter på skolan. Hon går i Frostaskolans förskoleklass. Nästan varje morgon är det med andan i halsen som jag överstressad springer därifrån för att hinna med bussen till Lund. Detta gör jag i god förvissning om att hon blir väl omhändertagen från 0730 fram tills hon blir hämtad på eftermiddagen.
Jag har aldrig ätit frukost, trots att alla säger till mig att det är otroligt viktigt. 39 år och still kicking – tänker inte börja med frukost nu heller. Nej, det funkar bara inte att äta innan den där härliga varma koppen kaffe direkt på fastande mage. Visserligen är det säkert som hästspark på det potentiella magsåret, men så jobbar jag. Därför uppskattar jag frukosten som dottern får i skolan. Hon säger att hon äter en kaviarmacka varje morgon.
Idag kom vi lite sent, fem över halv åtta, och fröken frågar dottern med ett leende ”har du ätit?”. ”Nej det har vi inte” svarar jag glatt och halvt på språng. Då kom chocken när fröken sa ”då kan vi ta fram en macka till dig”. Va?, tänker jag, är det ingen frukost? Jag ställer frågan till skolfröken ”Har ni inte frukost mellan 0730 och 0800?” Hon svarar med ett nekande svar och berättar att frukosten är mellan 0700 och 0730.
Dottern började skolan i augusti. Jag har haft samma rutin och misstänkt intet. Tack ock lov har vi fantastiskt pragmatisk personal på våra skolor som tar hand om våra barn när föräldrarna är helt förvirrade. Jag vet inte varför jag skriver förra meningen i pluralis, men det känns bättre om det inte bara var jag som var snurrig.