Blåst på fullmäktigemöte och altantak

Ingen undgick väl stormen i måndags. Jag föll offer för den redan innan den hade kommit till Danmark – men så är det när man är ute i god tid.

På måndagen var det tänkt att vi skulle ha fullmäktigemöte. Vid tretiden uppgraderades stormen till en trea så jag ringde ordföranden och frågade om det verkligen var fullmäktigemöte. När svaret kom att ”vi kör som vanligt”, så blev det bråda tider.

Man har ju varit med om storm förr och när man bor ute i skogen vet man vad som gäller. Så det var bara att gå ut i garaget och förbereda sig på det värsta. Tyvärr var det så länge sedan jag körde min motorsåg att jag var tvungen att plocka isär sågen. Kedjan hade klibbat ihop med svärdet och noshjulet satt fast.

Med hjälp av kedjespray och en skruvmejsel försökes hjulet bringas i rörelse. Det var svårt. Men vad som snabbt kom i rörelse var skruvmejseln som träffade mitt långfingers nagelband… blodvite uppstod.

Motorsågar är farliga saker

Behovet av motorsåg för att komma till fullmäktigemötet var dock överordnat så jag jobbade vidare. Med ett PK-värde på 2,5 fortsatte jag att bloda ner min motorsåg. Mina tankar gick till en känd skräckfilm från 70-talet. Redan innan stormen anlänt hade den skadat mig.

Till slut får jag ordning på kedjan och när den löper fritt startar motorsågen på bara tre drag. Att köra motorsåg är mycket trevligt – mitt finger droppar blod och jag känner att jag borde köra motorsåg oftare.

När stormen väl kom insågs snabbt att något fullmäktige inte var aktuellt. Detta bekräftades även av ordföranden 1740 via telefon. Vid det laget hade strömmen gått och träden låg över vägen utanför min tomt.

Jag är välsignad med att ha två grannar som båda har grävmaskinsfirmor. Så under full storm kommer båda dessa grannar ut och röjer vägen. Entusiasmen i deras handlag går inte att ta miste på.

Vägröjning av grannar

Det blev en mörk natt i Ludvigsborg, men ändå var det skönt att få uppleva hur utlämnade vi är till naturens nycker. Att gå i stormen och känna hur vinden suger tag är en mäktig känsla.

Dagen efter vaknar man upp till förödelsen. Nja – kanske är att ta i, men taket på altanen hade blåst bort och det hittade jag på garageuppfarten. Förvånansvärt mycket ljus kom in i uterummet – trevligt på sitt sätt.

En cab...

Ute vid vägen såg det värre ut. Visserligen hade det fallna trädet lyfts undan, men två stolpar och en regel var knäckta i staketet.

Ny ingång genom staketet

Grinden som hängde på den ena stolpen hade klarat sig – mycket bra kvalitet i det hantverket tänker jag nöjt för mig själv.

Så helt plötsligt fick jag två nya projekt att aktivera mig med. Tisdagsmorgonens strömlöshet var dock jobbig. Espressomaskinen fungerade inte så det är klart att man tjurar till lite. Dessutom började det bli lite kyligt i huset så en evakuering var nödvändigt.

Jag och min dotter åker iväg till Experimentarium i Köpenhamn. Kanske inte det klokaste att ge sig ut i kollektivtrafiken dagen efter stormen, men efter fyra timmar på väg når vi fram till Hellerup på den danska sidan.

Experimentarium var hur roligt som helst, även för en 40-åring. För den äventyrliga fanns det en surfsimulator, men jag blev yr av att bara stå på plastbiten när golvet började röra på sig.

Ett legotorn på över två meter satte åtta-åringarna på plats.

Så där slutar min historia om höststormen. Visserligen är det trevligt med höstfärgerna, men gråheten, kylan, fukten och vinden skulle man kunna varit utan. Hade det inte varit skönt att slippa detta elände? I morgon kommer jag berätta hur man kommer undan höststormarna gratis.