Beredning och lyssnande – men hur fungerar det i verkligheten?

Preludium

Det var en dramatisk måndag inom politiken. Faktiskt började dramatiken redan på lördagen, när Socialnämndens ordförande jobbade extra och kände att det är dags att upplösa sin egen nämnd.

Spontant tänkte jag att det måste ha varit en jobbig arbetsvecka som lett upp till detta. Förslaget är så bisarrt och sättet som det kommunicerades på, med en helt slumpmässigt utvald maillista, var så amatörmässigt. Både opposition och förvaltning var med på sändlistan! Mon Dieu tänker jag. Ett antal mail går fram och tillbaka under helgen, utan att ordföranden direkt lyckas uppdatera sin egen nämnd om sitt handlande.

Akt 1

Nåja, alla kan vi ha en dålig dag, så jag vägrade att tro att hon ens var seriös. Måndagen kom och på Socialnämndens arbetsutskott väntade vi alla på att få höra vad som händer. Sammanträdet fortskrider och avslutas. Innan vi avviker nämner ordförande, som lite i förbifarten: ”Ni kanske undrar…?” You bet att vi gör!!!

Så här står det i dokumentationen om anledning till förslaget:

Mot bakgrund av den diskussion som varit kring Socialnämnden en längre tid, och som bland annat aktualiseras i en arbetsmiljöanmälan enligt 6 kap. § 6a i Arbetsmiljölagen, föreslår jag att vi överväger att låta Kommunstyrelsen överta Socialnämndens uppgifter under en tid i syfte att nå arbetsro.

Tidigare på arbetsutskottet hade förvaltningen gått igenom hur arbetet med arbetsmiljöanmälan fortskrider enligt plan. Nämnden har på sittande möte i oktober givit förvaltningsledningen befogenheter att adressera problemet, vilket också sker med god progress. Förutom en skrivning om delegationen (jag återkommer i ett senare inlägg om just delegationen), har arbetsmiljöanmälan inget med sittande nämnd att göra. Väldigt tidigt står det klar att förslaget inte heller har med arbetsmiljöanmälan att göra. Det hela handlar om, som vanligt och så många gånger förr, att ordförande tycker att nämnden inte fungerar.

Oppositionen, i form av Susanne Meijer, som fortfarande var kvar i rummet, packar ihop sina saker och lämnar rummet med en kommentar om att detta är ett samarbetsproblem inom femklövern. Och visst har Susanne rätt; femklövern har satt en individ på ordförandeposten som tidigare ej har visade organisatoriska och ledakapsförmågor. Jane är säkert jättebra på många områden, men någon ledare är hon knappast och en ordförande är hon definitivt inte. Även här kommer jag återkomma med inlägg för att exemplifiera hur ledarskapet har sett ut de första 11 månaderna.

Så i ett slag har följande hänt: Socialnämndens ordförande har

• dödförklarat femklöversamarbetet i socialnämnden
• inkompetensförklarat sig själv som ledare och nämndsordförande
• hängt ut sina femklöverkollegor
• riskerar förvaltningens fortsatta exekvering

Argumentation om att vi borde ha en intern diskussion först biter inte, och ordföranden lämnar rummet. Kvar står vi häpna alliansbröder och systrar och tittar på varandra.

Akt 2

Kommunstyrelsens ordförande, tillika Socialnämndens ordförandes nära vän, har på måndagen blixtinkallat till ett extra femklövermöte en halvtimma innan kommunstyrelsemötet klockan 1600.

Nu har problemet ändrats från att ha varit ett arbetsmiljöproblem till att vara ett samarbetsproblem inom nämnden. Frånvaron av opposition och förvaltning hade uppenbarligen en något tillnyktrande effekt, i alla fall vad gäller hur man presenterar ärendet.

Det är tydligt från kommunstyrelsens ordförande sida att kursen ligger fast och att inga alternativa argument biter på församlingen. Utan att det sägs rakt ut, blir det mer uppenbart att ledargarnityret har diskuterat detta en längre tid utan att involvera respektive partier.

Här kommer vi till det första värdeordet som så ofta har används i kommunikationen från kommunstyrelsens ordförande: Lyssnande. Ett ytterst minimalt lyssnande har föregått initieringen av ärendet – ingen i alliansen i socialnämnden, som jag har prata med, har haft någon som helst vetskap om vad som hänt bakom kulisserna. Det ter sig som mygel och rackarspel, så lång i från demokratiska metoder man kan komma.

På kommunstyrelsemötet ställs frågan om man skall tillfråga socialnämnden hur man ställer sig i frågan för att sedan skyndsamt komma vidare med ärendet i kommunstyrelsen och eventuellt slutgiltigt i fullmäktige. Visst skall man tillfråga Socialnämnden! Det skulle ju vara trevligt att även höra en annan sida av denna sorgliga historia. Jag röstade ”ja” på den frågan.

Under debatten var det flera ledamöter som ville visa sig handlingskraftiga, slog näven i bordet och sa att nu var det handling som gällde. Fort måste det gå dessutom: någon tid till långbänk fanns inte. Jag kan inte låta bli att skatta åt det – dessa ledamöter vars hela politiska gärning är en manifestation av långbänkar, har helt plötsligt råkat i panik. Varför har de inte i sin enastående vishet agerat förr? Problemen har varit uppenbara sedan i april när det första försöket gjordes att spola ut medlemmar ut Socialnämnden. Det behöver man inte häcka på kommunala möte 8 timmar i veckan för att fatta.

Helt osökt kommer man till det andra värdeordet som cirkulerat så flitigt under hösten: beredning – det brukar heta att ärenden måste beredas innan man kan ta beslut på dem. Fakta måste tas fram, människor måste ges tillfälle att reflektera, tänka, ta ställning. Men uppenbarligen gäller inte det för en fundamental fråga som upplösning av en nämnd.  Här är det som om huset står och brinner, som om folk nere på CMU ligger och dör. Så är det ju inte; förvaltningen jobbar med ärendet oavsett vad politiken håller på med, då detta är ett arbetsgivaransvar, inte en fråga som nämnden är operativ inblandad i. Förvaltningsledningen har som sagt getts alla befogenheter att adressera problemet. Beredning och fakta finns det enligt de drivande inget behov av i detta fall, vad tycker förvaltningen till exempel?

Postludium

Många är det som undrar varför jag har en bild på Mugabe längst upp i artikeln. Jag undrar själv, men jag kände att han på något sätt passade in. Jag kan inte uppenbart se varför, men någonstans finns kopplingen.

Osökt tänker jag, med ett leende på läpparna, på det stundande besöket i Namibia. När nu kommunstyrelsens ordförande flyger ner till Namibia, Gud vet varför och vilken gång i ordningen, skulle det inte förvåna mig om man hittar stämplar i passet från Zimbabwe.

Den 15 december kommer Socialnämnden att ha möte och uttrycka sin åsikt huruvida man vill upplösa sig själv för att man är en oduglig nämnd bestående av oseriösa som politiker. Dessutom skulle man signallera, att om kommunstyrelsens ordförande får en direkt kontroll över verksamheten, så kommer alla problem lösas.

Dikten överträffar verkligheten när jag ser bilden på Lars-Göran ovan. Det hela är så bisarrt att man inte tror det är sant, men det händer nu, med människor som går mitt ibland oss. Helt otroligt, men samtidigt så intressant. Vem som är demokrat, vem som jobbar för medborgarna, och vem som är vän, blir tydligt i dessa tider.

Gott folk, se och lär. Kom ihåg till 2014.

Artiklar i SkD: ”Kritiserad nämnd kan läggas ner”, ”Verkar som att stallet skall spolas ur”