Innan jul presenterades SCBs medborgarundersökning och Hörby kommun scorar i den absoluta bottenregionen. Jag har kommenterat detta i min förra bloggning och då konstaterat att det som presenteras via kommunens hemsida är en total respektlöshet för medborgarens åsikter.
Det är egentligen inte konstigt att man scorar dåligt i undersökningen givet den skandalgenerator som kommunens politiker, och kommunen själv, utgör – man behöver inte vara speciellt insatt i kommunen eller kommunpolitiken för att inse att allt inte står rätt till.
Känslan liksom kryper på en… om man inte blir slagen i huvudet med en artikel i Skånskan minst en gång i veckan om någon kommunal skandal. Detta är en frekvens som andra lokalredaktioner bara kan drömma om då det normalt inträffar en gång per mandatperiod i vanliga kommuner.
Så då frågar man sig själv ”varför just i Hörby?” Det kan inte bero på någon enskild bloggare, även om dessa bondeoffer används som lösningsåtgärd i turbulenta tider. Det måste vara något annat som inte står rätt till.
En bra svada i talarstolen är inte tillräcklig förmåga för ett kommunalråd
Tack ock lov så kan vi som vanligt titta in bakom pannbenet hos kommunalrådet i kommunen och hitta svar. Skånskas artikel 2018-01-17 lyckas kommunalrådet hänvisa det dåliga resultatet kring förtroende till att
” Vi har väldigt engagerade och aktiva medborgare och jag tror det spiller över i undersökningen, säger Meijer”
Ponera att om man hade en kommun med invånare som skiter i allt, då hade förtroendet varit bättre? Det är en logik som man inte ens med skohorn kan klämma in i någon verklighetsuppfattning…. förutom just kommunalrådets förmåga till deduktion som nyttjar ett logiskt system ortogonalt mot de system som vi alla andra nyttjar oss av.
Hon hänvisar till att det skall tas fram en ”policy för medborgardialoger” för att komma till rätta med möjligheten till påverkan. Hon måste skämta: det behövs ingen policy för att ha en dialog med kommuninvånarna, det kallas demokrati och är allt vad policys saknar vad gäller att åstadkomma medborgarinflytande.
Demokrati är inget som bara inträffar var fjärde år, det är en fundamental och konstant pågående process. Det är definitivt inte en policy! Att ge sig ut på gatan och prata med dessa engagerade medborgare vinner över varje tänkbar policy som kommunledningskontoret kan ta fram.
”Min ambition är att grotta ner oss i det här i kommunstyrelsens arbetsutskott och tillsammans med vår personal titta på hur vi kan gå vidare med det, säger Susanne Meijer.”
En normalt funtad människa behöver inte ta hjälp av kommunens personal för att adressera förtroendeproblemet. Det är ett tecken på total världsfrånvändhet.
Om man fick önska sig något så vore det att vårt kommunalråd slutade uttala sig om saker överhuvud taget – det skull möjligen göra situationen på ytan något bättre.
Det enda som jag funderar på om detta är om kommunalrådet är en enskild identitet i dessa historier eller om kommunledningskontoret tillsammans med henne bildare en idiotins resonanslåda, detta givet hur kommunikationen ser ut på hemsidan?