Det är slående att ursprungsdokumentet i ambassadrapporten om mötet mellan firma Bildt-Billström och den Amerkanska ambassadören i Irak, att det som är problemet är inte Irakierna utan oppinionen.
Några citat:
The 26 percent not approved (nekade asylsökande) were the reason Iraqi immigration had become a Swedish domestic issue and that concluding a return agreement was critically important for the GOS.
Hur kan dessa rättsliga processer vara en domestic issue.
Bildt and Billstrom also mentioned several high profile honor killings as prompting more calls for stronger immigration policies from the Swedish public.
Det är tydlig (igen om rapporten är sann) att SD kan påverka beteendet.
I sammanfattningen av rapporten kan läsas:
His focus on immigration and the fact that he did not mention the European Union at all suggests that domestic political imperatives drove his mission.
En kommentar som är intressant eftersom Carl Bildt inte bara är hallänning utan även Europé.
Jag tolkar detta som att regeringen inte är intresserad av att visa ledarskapet i integrationsfrågan och att man försöker anpassa sig till den politiska verkligheten de råkar befinna sig i. Detta är mycket svagt och jag är besviken.
Du och jag tycker inte alltid lika i utrikesfrågor. Så här en gång, men det är bra att utbyta åsikter.
Jag ser inte i det här skvallerdokumentet att BildtL/Billström gör något annat än redovisar opionien i Sverige, de säger inte att de drivs av den. Och att antalet Irakier kommandes till Sverige var högt är inte precis en statshemlighet. Att det kunde vara en faktor för att öppna en ambassad, och få hjälp av USA heller inget konstigt. Jag känner bägge sen lång tid tillbaka som personer med mycket hög integritet och stor vilja. De skulle aldrig drivas av opinioner eller rubriker i fetstil.
De här figurerna som stjäl hemliga dokument, och gör förtroliga diskussioner omöljiga är inga jag känner förtroende för. Ungefär som att hitta andra partiers hemliga valstrategier och offentliggöra dem. Och det har vi en strikt policy inom (m) att inte göra. Hittar vi ett sådant dokument så läser vi inte, vi lämnar tillbaka. Bra tycker jag. De som vill läsa hemliga dagböcker, ambassadrapporter mm har en annan filosofi. Nyfikenheten har rätt att tränga sig på. Inget jag vill stå för, om diplomatin ska få fungera. Ska bli kul att se när Wikileaks ägnar sig åt annat än västvärldens kommunikation. Händer typ aldrig eller….?
Hej Lars,
Det är ett spännande dilemma detta med att läsa rapporten; antingen att inte gå till källan och inte veta vad som diskuteras, eller ta reda på fakta och utgå därifrån.
Jag gjorde det senare (av din kommentar att döma så gjorde även du det), känner inte att det är oetiskt, men kan förstå argumenten för det motsatta. Jag tror nog att min bedömning baseras på att dokumenten är defacto publika och att bedriva löst tyckande utan ta reda på ursprunget är lite för vagt för mig.
Jag känner varken Carl Bildt eller Tobias Billström personligen, men hanteringen av ärendet (http://www.perelis.se/?p=939) har helt plötsigt fått mig (och många andra) att tvival på uppriktiga agendan.
Vad som är hemligt eller publikt är en definitionsfråga. Uppenbarligen tar du nationalstaternas maktmonopol i relation till individen som utgångspunkt i din bedömning. Men man kan också vända på synsättet och säga att allämnheten har rätt till kunskap om vad staterna och dess tjänstemän faktiskt håller på med. Wikileaks rapporterna kommer, när nyhetsföldet lagts sig, vara en riklig källa till forskning i framtiden om hur stater definierar formar sitt agerande. 10% kanske är medvetna politiska beslut av politiker, medan 90% är beslut av tjänstemän eller deras rekommendationer till politikerna som fattar besluten.
Nu är jag ingen Tea-party lobbyist, men att ha en skeptisk hållnig till nationalstaterna och dess byråkratier är sunt. Jag tror till exempel att väldigt få krig skulle bryta ut om tillgängliga fakta redovisades öppet.