Idag rapporterar Ekot att röster inom USA kräver att man utvärderar huruvida kampanjen i Afghanistan är framgångsrik eller inte. Om man finner att kriget mot Talibanerna inte går att vinna, så skall man fokusera på Al Qaida i stället.
Vad händer då med de svenska styrkorna som säger sig bekämpa Talibanerna och vad de står för? Skall Sverige ensamt ta sig an motsåndaren när alliansbröderna har åkt vidare till andra slagfält? Det här är inte en fråga om ”om” utan ”när” detta sker.
Hur kommer svenska politiker kunna hantera övergivandet av flick-skolorna och kvinnorna i burka när kostnaden blir för hög eller målet även för en svensk rikspolitiker uppenbart omöjligt? Kanske är det dags att börja fundera på en personlig exit-strategy. Detta för att inte vara sist kvar när svensk naivitet om de realpolitiska förhållandena i Afghanistan blir så tydlig att inte ens de mest inbitna krigsförespråkarna kan förneka den.
Svensk militär är entusiastiska över att funnit sitt existensberättigande i Afghanistan. Men om nu deras levebröd försvinner, då gäller det för försvarsmaken att fort som ögat att hitta en ny behjärtansvärd kampanj innan kraven på förbandsnedragningar kommer igång igen.
Till sist, från SVTs Starke man: ”Vad får man om man korsar en Taliban och kommunanställd? – En mördarsnigel”