Maud Olofsson, representant för det parti som stod längst fram på barrikaderna i kärnkraftsomröstningen, kallade kärnkraftsindustrin till sig för att förvissa sig om att svenskarnas rättighet till billig el under de kalla vintermånaderna skall kunna tillgodoses. Det är som i Afrika när regeringarna går in och kontrollerar priset på ris och vete för att inte kravaller eller andra oroligheter skall uppstå. Detta är helt absurdt och jag hyser inga förhoppningar om att reaktorerna kommer snurra i januari.
Vi svenskar lever i tron om att staten skall ta hand om oss, men efter avregleringarna är det så att vi är i de kommersiella företagens våld och, som det visar sig nu på oligopolmarknaden, godtyckliga prissättning för att tillfredsställa kraftbolagens ägares behov av vinstmaximering. Ja, jag vet, jag låter som en kommunist, men min lösning är inte kommunistisk.
Själv bor jag inom EONs nätområde i Skåne – varje år höjs priset för eldistrubutionen och varje år är det något behjärtansvärt skäl för höjningen (är det inte ledningsnedgrävning så är det eftersatt underhåll) Distributionen av privata företag på en monopolmarknad fungerar inte. Detta är viktigt att konstatera om Telias kopparnät tas över av staten direkt om mer av Telia skall säljas.
Jag vad gäller elen så är det så att de stora aktörerna svälter systemet på energi och därmed jackar upp priserna. Så när representanter för känrkraftsverken säger att det förlorar miljarder på att kraftverken står stilla stämmer det bara för kraftverket men inte för energibolaget som gör gigantiska vister på att inte köra verket. Och det gäller alla tre dominaterna Vattenfall, EON och Fortum.
Det är viktigt att vi svenskar förstår detta och kan agera utifrån detta. De små lokala lösningarna har en framtid med värmeväxlare, solceller och kollektiva vindkraftverk. Det är paradoxalt att sårbarheten hos vårt samhälles mest sårbara verksamhet skall påvisas av dem som är satta att sköta den.