Regnbågen riskerar att spricka i Hörby när Centern och Kris-demokraterna går på tvärs med Socialdemokraterna och deras lydparti Folkparitet (eller Liberalerna som de vill kalla sig numera). Konflikten sägs handla om äldrevårdsplatser i Önneköp.
Här satte Centern ner foten för att stoppa nedläggelse av kommunal verksamhet på landsbygden. Detta händer efter tre år i knät på Sossarna vilka drivit en centralistisk politik med stordrift i centrum och avveckling på landet. Vi kommer alla ihåg slöjdbänkarna från Svensköp och nu senast skolutredningen i vilken det finns ett scenario om att alla landsbygdsskolor skall läggas ner.
Inget har tidigare orsakat ett kraftfullt ställningstagande från Centerns sida under mandatperioden. Reaktionen är som om dessa vårdplatser är den sista bastionen före den totala avvecklingen av landsbygden.
Varje vettigt funtad bedömare skulle nog hålla skolutredningen som ett mycket större hot mot en levande landsbygd än tio superdyra äldrevårdsplatser i Önneköp. Dock ingen reaktion där.
Vad är det då som är annorlunda nu? Vad är det som orsakar reaktionen? Det är med säkerhet så att det inte råder någon oenighet kring det faktum att det kommer vara omöjligt att få ekonomi i boendet med kommunen som huvudman för platserna i Önneköp som skapat sprickan. Jag tror att vi måste hitta svaret någon annanstans.
Jag vill lansera en teori om att det har med att göra att det är ett år kvar till valet.
Centern har, enligt mina förutspåelser redan 2014, fått kompromissa med grundvalarna i sin politik för att få sitta med vid de kommunala köttgrytorna. Men domedagen närmar sig i september 2018 när man skall möta väljarkåren och synas i sömmarna i skärselden.
Det skulle kunna vara så att man vill distansera sig från det centralistiska socialdemokratiska styret inför valet? Detta för att kunna gå till val med någon from av track record av att försöka göra något för en levande landsbygd i kommunen.
De direkt praktiska och operativa konsekvenserna för upproret är små. Budgeten är tagen, inga viktiga beslut är kvar att fatta under resten av mandatperioden. Sannolikheten att de centerpartistiska ordförandena och viceordförandena skulle få sparken är lite – den skadeskjutna regnbågsskutan skulle kunna överleva fram till sommaruppehållet nästa år.
Vad som talar emot denna hypotes är att troligtvis ingen i det nuvarande centerstyret har förmågan till att formulera någon form av strategisk viljeriktning inför framtiden. Faktum är att det så förvånande att Magnus Lennartsson över huvud taget kom upp med förslaget – det måste varit i säck innan de kom i påse.
I nästa vecka är det räfts och rättarting när centerpartisterna skall hållas ansvariga inför regnbågsalliansens domare. Susanne Meijer kommer dra de upproriska pojkarna hårt i örat.
Det är med spänning jag väntar på utkomsten av mötet…