Förra måndagen så klubbades budgeten för 2017 av fullmäktige i Hörby. Odramatiskt och enligt förväntan blev det kommunstyrelsens förslag som antogs – fortsatt samma låga överskottsmål och fortsatt samma höga skatt.
Jag är alltid lika fascinerad över den ständiga debatten om refomutrymmet – om vad eventuella ökade intäkter enligt skatteprognosen skall användas till. Det är politikernas julafton. Detta år fanns det 12 miljoner i syltburken och alla partier var nere med fingrarna och fiskade till hjärteprojekten.
Men denna burk med 12 miljoner är bara imaginär – egentligen finns den inte utan det mutgods som ”reform utrymmet” utgör tas från kommunens marginaler. Att inte kunna återställa skattesatsen, som man lovat eftersom det var en ”temporär skattehöjning” om man få tro vårt ärade kommunalråd, var heller inte aktuellt.
Vad som är ännu mera intressant är att alla partier som hade en åsikt om det budgeterade resultatet konstaterade, likt översta kommunala bönräknare, att den enprocentiga marginalen var alldeles för liten givet de stora osäkerheterna i omvärlden. Trots det var det bara Sverigedemokraterna som hade förmåga att tänka tanken om att riskminimera genom ett högre överskott i kommunens finanser.
Att sätta sprätt på reformutrymmet är som sagt legio på alla politiska nivåer. Vi som är intresserade av kommunal hushållning vi får vända våra blickar åt andra håll för att se tendenserna om någon form av politisk tankekraft.
Eva Lindholm(m) kräver besparingar på kommunledningskontoret
Mest intressant var Moderaternas förslag om en generell och till viss del ospecificerad besparing i kommunledningen. Som jag har berättat om här på bloggen sväller överdelen av kommunadministrationen medan folket på golvet går under konstanta sparkrav.
Som ett tecken i tiden presenterade sig den nyrekryterade kanslichefen innan budgetdebatten. Jag trodde att Björne skojade med mig här på bloggen när han berättade om att en kanslichef tillsatts för att komplettera heltidskommunchefen. Helt plötsligt satt denna kanslichef jämte mig på åhörarplats i måndags.
Hans uppgift verkade vara att få ordning på systemet som skapades under förra mandatperioden och som det investerades så mycket pengar i: att pappren till kommunpolitikerna skall försvinna. Man är inte förvånad över att det komplicerade systemet slutade fungerade hos den stora gruppen IT-illiterater bland kommunpolitikerna. Omtag och mer pengar som skall malas ner i kapitalförstöringen.
På tal om den växande overheaden så poängterade Kristina Holmqvist(m) tillväxten av IT samordnaren, ett behov som helt plötsligt uppstod för att rätt samla in och formulera IT behovet mot det nya IT samarbetet.
1165000 kronor skall sparas på dels IT samordnare och andra, både specifika och generella besparingar. Mycket bra – mer sådant!
Jag vill inte missa tillfället att poängtera att alla dessa samordningstjänster har i stort med att göra att kommunen är liten. Jag har flera gånger poängtera behovet att slå samman kommunen med andra kringliggande kommuner för att komma tillrätta med verksamheter, till exempel IT, som skalar bra i stora organisationer.
Den styrande majoriteten var obeveklig mot det moderata förslaget; kommunen skall växa i toppen, där med basta! Det som är bäst med besparingsförslaget är dock arbetet med att hitta scope-creepet av IT samordnaren. För första gången kommer det fram en oppositionsbudget. Mer av den stilen i stället för bänkvärmning.
Partier sorterade på storlek. Utgråade partier deltog inte i budgetdebatten.
Slutligen vill jag själv komma med ett reformförslag. Min tolkning av reformutrymmet är möjligheten att reformera antalet politiker – redundansen är betydande. Flera av partierna gick inte ens upp och debatterade budgetens prioriteringar och allokeringar.
Centerpartiet, Vänsterpartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Pensionärspartiet kom inte med egna bidrag till debatten. Socialdemokraternas regnbågskollegor verkar vara så mentalt och politiskt utmattade att de inte profilerar sig i årets viktigaste debatt. Tråkigt att se men ack så förutsägbart.
Det är uppenbart att ett utrymme finns att dra ner antalet politiker i fullmäktige då inte ens en representant från varje parti yttrade sig. Mina erfarenheter från nämnderna är att det sitter för mycket dödkött där med.
Om man tittar på tabellen ovan är det tydligt småpartierna har inget att komma med. Frågan är hur mycket de tillför alls? Det skulle inte vara några som helst problem att dra ner antalet ledamöter i fullmäktige till 31 och att rensa ordentligt i nämnderna där många sitter på dubbla stolar som space-fillers.
Faktiskt ytterligare ett argument till kommunsammanslagning – det finns inte tillräckligt många dugliga politiker i kommunen.