Mitt liv har varit rätt så hektiskt det senaste året med pendling till Kina och telefonkonferenser på konstiga tider. Med fem stycken containrar på väg över Stilla havet enligt tidplan har jobbet lugnat ned sig lite. Nu har jag tid att snegla på andra områden som intresserar skribenten.
Eftersom det är i slutet på månaden är det dags för kommunfullmäktige den 31 oktober i kommunhuset. Jag går in på kommunens hemsida för att se vad som händer i kommunen; en massa informationsärenden står på dagordningen. HERREGUD vad tråkigt! Inget intressant.
Andra tertialets bokslut kanske kan vara något, men om man skall tro vad som står i tidningen så är det inga överraskningar där heller – Socialnämnden går back i vanlig ordning och tekniska brottas med kostnader – och det redan innan första snön har kommit.
Förr om åren var det kostnader för socialbidrag som skenade i Socialnämnden. Efter ett tillskott på 18 miljoner har hålet flyttat sig till ensamkommande flyktingbarn. Trots kommunalrådet Susanne Meijers försäkringar nere i Östraby om att anstormningen av ensamkommande inte skulle kosta kommunen en krona, så lik förbannat härleds Socialnämndens ekonomiska slukhål just till de ensamkommande flyktingbarnen som kommunen har spridit på HVB-hem runt om i landet.
Susanne Meijer
13 miljoner kronor har budgetavvikelsen blivit helt plötsligt och det verkar vara konsistent med att det inte skulle kosta något, d.v.s att budgeten för detta var noll kronor enligt kommunalrådets överslag nere i Östraby. Ja, man vet inte om man skall skratta eller gråta över naiviteten.
Mest kanske man är rädd, rädd för att vi har ett kommunalråd som verkar lida av dyskalkyli. Jag tänker att kanske har hon utbildat sig vid någon av kommunens skolor. För när jag skummar igenom Skånskan webb-nyheter ser jag en annan artikel som handlar om gymnasiebehörigheten hos de som går ut grundskolan i Hörby.
Vart femte barn som lämnar skolan i Hörby har inte fullgod kunskap för att kunna gå vidare i livet och fortsätta sin utbildning. VAR FEMTE ELEV!!! Man tror inte det är sant.
Politiker och tjänstemän är inte sena med att förklara hur det kunde bli så, eller snarare bortförklara. Det visar sig att det är ingen fara på taket – andra kommuners placerade barn på HVB-hem i Hörby kommun är de som drar ner studieresultaten.
Socialdemokraten Lena Rosvall är dock hoppfull när hon kommenterar i tidningen:
”Hon betonar att läget inte är så dystert som det kan verka och att det finns goda möjligheter för kommunen att kliva uppåt i statistiken igen.”
Men då har inte den ena hjärnhalvan pratat med med den andra. Socialnämnden skall nämligen lösa underskottet i nämndens budget genom att skapa fler HVB-hem i kommunen. Situationen kommer snarare att bli värre innan det kommer att bli bättre.
Sannolikheten att de ”goda möjligheterna” som Lena Rosvall pratar om skall inträffa är lika sannolika som att socialnämndens budget kommer i balans, d.v.s. så otroligt nära noll att det kommer inträffa efter ett oändligt antal socialdemokratiska mandatperioder framåt i tiden. Alternativt kan man säga att det är osannolikt i sann Tage Danielsson-anda.
Och det är här som gungorna och karusellerna kommer in, och då handlar det inte om tekniska nämndens lekplatser utan sambanden mellan de olika systemen. Utbildningsförvaltningens chef Thomas Ringborg konstaterar att det finns ett underskott på akademiska föräldrar vilket drar ner studieresultaten.
Vad är det som talar för att akademiker i Lund skall bosätta sig i en kommun med dåliga skolresultat? Vad är sannolikheten att skatteintäkterna kommer att öka med utebliven inflyttning av högavlönade? Vad är då sannolikheten att med ett vikande skatteunderlag att vi kan undvika skattehöjningar?
För en vanlig familj har HVB historien kostat 4000 kronor genom socialnämndens underskott. Varje Hörbybo har tappat 1000 kronor och ändå så har Susanne Meijer fått stå oemotsagd om att situationen inte kostar kommunen något, samtidigt som varje invånare är med och betalar för den ekonomiska naiviteten.
På måndag kommer jag igen bli rädd, inte bara när jag hör Susanne Meijer beskriva hur fantastiskt bra det går för kommunen, utan jag kommer bli minst lika rädd när jag ser 40 andra fullmäktigeledamöter som inte säger något i opposition mot verklighetsbeskrivningen.
Happy scary Halloween!