För några dagar sedan avgick Mehmen Kaplan, den miljöpartistiska bostadsministern som hade spenderat kvällar med högerextrema antesemitiska turkar. Mehmet hade mycket på sitt register.
Rafet Candemir och Mehmet Kaplan
Kaplan var tvungen att avgå när det blev för mycket. Bortförklaringarna räckte liksom inte till för ytterligare en katastrof.
Men det är inte Mehmet som är det intressanta, utan tre andra huvudspelare i dramat; Fridolin, Romson och Löfvén.
Fridolin står i SVTs Aktuellt kvällen när Kaplan slutgiltigt kastat in handduken och säger att det är ingen tvekan om Kaplans förmåga som demokrat men att det är svårt för honom att bedriva sin politik. Fridolin har fullt förtroende för Kaplan.
Det är fullständigt obegripligt att Fridolin har förtroende för en man som indirekt jobbar för turkiska staten, umgås med högerextremister, jämställer israeler med nazister och jämför IS krigare med svenskar som kämpade i Finland mot Sovjeunionen.
I SVT Nyhetsmorgon dagen efter kommer Åsa Romson och säger att terrorattacken mot WTC i New York var en olycka. Senare när sociala medier exploderar kring uttalandet korrigerar hon och säger att det var en olycka för sveriges muslimer.
Hur kan det vara något negativt för sveriges muslimer att vi faktisk börjar diskutera islamistisk terror och lyfter fram vilka konsekvenser en icke-sekulär stat egentligen innebär. Tål inte sveriges muslimer granskning eller vad är det som Åsa Romson menar?
Här har vi ett parti vars topp har totalt tappat fotfästet vad gäller att förstå vad svensk värderingsgrund handlar om. Demokratiska principer som öppenhet och bekämpande av extremism finns inte i främsta rummet hos dessa.
Givet detta så är det en skandal att vi har en statsminister som inte gör något åt situationen utan låter dessa förvirrade själar vara med och styra landet. Löven har en track record att inte agera förrän nära avgrundens kant.
Som exempel kan man ta flyktingkrisen i höstas där immigrationsverket och polisen var nära att kollapsa innan Löfvén agerade och införde passkontroller. Samma sak nu med Kaplan; två av hans ministrar var tvungna att gå ut och ta avstånd från vad Kaplan höll på med innan Löfven agerade och sparkade honom.
Både miljöpartisten Alice Bah Kuhnke och partikollegan Margot Wallström agerade utanför de stängda rummen långt innan Löfven reagerade, vilket tyder på att ärendet har varit uppe internt men att statsministern inte förmåtts att agera.
Så när Löfven till sist agerade så var det på grund av att trycket blev för stort, inte för att han hade en minister som även jobbade för den turkiska staten. Hur mycket skit från miljöpartisterna kan Löfven tänka sig ta innan han agerar?
Tänk på Åsa Romson när hon står och gråter på presskonferensen och rättfärdigar beslutet om att stänga gränsen med att hon hjälper miljöpartistiska kommunalråd, inte att orsaken till stoppet är att välfärden håller på och kollapsa.
Det blir allt tydligare att Miljöpartiet är ett särintresse som sitter i regeringen för maktens skulle, inte för Sveriges skull. När helst det faller dem in agerar de femtekolonnare lojala med regimer eller folk i Mellanöstern och inte det svenska folket.
Miljöpartisterna skulle ta en titt på en intervju med Lars trädgård där dessa rågångar förklars. Fundamenta för varje svensk:
https://www.youtube.com/watch?v=VHkM7qGxwm4
Frågan är om Löfven ens är duglig som statsminister om han inte ens klara av att hålla koll på och styra sina 23 ministrar? Hur skall han då ha koll på Sverige och styra landet?