Historien är dömd att upprepa sig heter det, men varför ta det som sin mission att få upprepningen till stånd? Varför har man inte lärt sig något om den oro och den uppslitande debatt som inträffade förra gången efter att mopedåkning, höga ljudnivåer och droger gjorde sitt inträde på pensionärsområdet?
Förra gången var det den dynamiska duon Ahlkvist-Cimmerbeck som tyckte att det spelade ingen roll att blanda pensionärer med ungdomar med missbruksproblem. Genom att runda socialnämnden och direktstyra tjänstemännen skapades den kris som definierade mycket av förra mandatperioden.
Omdebatterade marklägenheter på Byggmästargatan.
Det var inte förrän förre fullmäktigeordföranden Göte Andersson satte ner foten som Ahlkvist motvilligt backade. Ordföranden i Socialnämnden Cimmerbeck satte sig på läktaren och en enorm turbulens uppstod på nämndsammanträdena när ordföranden passivt motsatte sig nämnden vilja.
Att det dessutom var politiskt sprängstoff även på oppositionssidan förstod jag när jag såg Susanne Meijers agerande på möte. Ett AU möte var tvunget att ajourneras för att hon skulle ringa till partikollegor innan beslut fattades.
Social ingenjörskonst behövdes trianguleras med risken att stöta sig med väljargrupper. Att Sossarna backade in i överenskommelsen var tydligt, speciellt med Susannes historia att i nämnden prioritera LSS över allt annat.
För den som vill uppleva debatterna som utspelades sommaren 2011 kan följa länken här: http://www.perelis.se/?p=1392. Läs speciellt kommentarerna.
Så det är från detta perspektivet man skall se på veckans nyhet som slog ner som en bomb för de boende på Byggmästargatan i Hörby. Återigen försöker den politiska ledningen rasera tryggheten bland de boenden i marklägenheterna.
Att det inte skall finnas något behov av pensionärslägenheter förefaller som osannolikt. Givet de demografiska förändringar vi som samhälle genomlever och kommer stå inför, kommer behovet garanterat finnas framgent.
Stopp för politisk klåfingrighet på Byggmästargatan
Vi som nämnd fick för övrigt höra samma sak 2011, att det inte fanns någon kö. Men efter att en inventering gjorts visade det sig att det faktisk fanns äldre som köade till de populära lägenheterna.
När jag läser artikeln i tidningen förstår jag att sprängstoffet fortfarande finns kvar, varför annars hänvisar ordföranden till tillfälliga LSS behov, detta trots att behoven redan fanns där 2011?
Frågorna är
- om Göte Andersson har vänner eller släktingar kvar på Byggmästargatan,
- om Göte Andersson fortfarande är en grå eminens inom Folkpartiet, eller
- om det är Sossarna eller Folkpartiet håller i rodret i Socialnämnden.
Speciellt svaret på den sista frågan är intressant, för med ett socialdemokratiskt kommunalråd och med stödpartier utan varken vilja eller kraft, är beslutet nu ett lackmuspapper som visar det jag har sagt sedan valet 2014 – att sossarna styr själva i kommunen.
Det är otroligt att de ”borgerliga” partierna i Regnbågen, som gick till val på trygghetsboende till de äldre, inte står upp för vad de lovade 2014. För trygghet och långsiktighet skall inte bara gälla speciella nya boenden utan alla befintliga, även marklägenheterna på Byggmästargatan.
Så i stället för att skapa otrygghet för kommunens äldre så borde samma ordförande som en vecka tidigare hänvisade i tidningen till det pågående lokalförsörjningsprogrammet långsiktigt lösa det verkliga problemet med LSS boendet inom ramen för det programmet.
Kristdemokrater, Centerpartister och Folkpartister måste förstå att man måste kunna lita på beslut som tas. Bara för att man bor i en kommunal marklägenhet för äldre skall man inte vara rädd för att hamna i Susanne Meijers sociala petriskål.
