På måndagens fullmäktige debatterades om Hörby kommun skall erbjuda kommunalt vårdnadsbidrag om det blir olagligt att erbjuda ett kommunalt vårdnadsbidrag. Varför i hela friden debatterades det ärendet i fullmäktige?
Bisarrheten i ärendet visade sig när tre ledamöter yrkade avslag på kommunstyrelsens förslag att följa en eventuell lagändring. Ordföranden konstaterade att man inte kan rösta nej till kommunstyrelsens förslag.
Att det kommunala vårdnadsersättningen kommer att tas bort torde vara en lågoddsare – bara Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna är positiva till det kommunala vårdnadsbidraget i riksdagen. Att det är rätt och riktigt kan man läsa i departementspromemorian (avsnittet om bakgrunden till slopandet) då beaktandes bland annat de inlåsningseffekter som hindrande inträde på arbetsmarknaden.
Kristina Hansen (Kd) säger nej till avskaffande av vårdnadsbidrag.
Det är lätt att även förstå Kristdemokraternas argument om föräldrarnas valfrihet. Men detta argument väger lätt mot den sociala agenda som vi har en gemensam vision om i Sverige.
Så det är med all respekt man hör Kristina Hansen argumentera för den idealiserade stereotypiska kärnfamiljens valfrihet. Men samhällets skyldighet är att skydda de svaga, och inte de med alla möjligheter, och det går alltid först.
Efter en votering konstaterade fullmäktige att man vid en eventuell lagändring tänker följa lagen. Vilka andra lagar kan man rösta om i kommunen? Kanske socialtjänstlagen för att spara pengar, vad vet jag?