Ångtågsresa i Skåne

Tisdagen den 21 juli var det dags att åka ångtåget på Österlen. Museijärnvägen går mellan Brösarp och St Olof med uppehåll i Vitaby.

Resan är ett utmärkt utflyktsmål och järnvägsklubben förstår att alla inte är superintresserade av slipers, rälsspik, bladfjädrar och annan järnvägsteknik. Det finns något för alla på denna resa.

Ånglok fascinerar både gammal som ung

Även om man mot förmodan inte ens gillar tåg kan man njuta av det böljande landskapet och fascineras av sandbankarna och järnvägens skärningar därigenom. Är man inte intresserad av det kan man fundera på hur det står till med dräneringen av banvallen.

Viserade biljetter

Om man tänker på allt det där och att biljettpriset finansierar stor del av kalaset är det med glädje man separeras från ansenlig summa för att låta familj och svärföräldrar åka sträckan till St Olof och tillbaka.

När vi på tillbakavägen från St Olof står på plattformen på sista vagnen ser jag allt det arbete som har lagts ned för att genomföra slipersbytena.

Jag tänker på min farfar som var rallare i Västergötland och det arbete som de genomförde för att bygga den numera nedlagda järnvägen mellan Ulricehamn och Jönköping.  Det var en järnväg som kom till, inte på ekonomiska grundvalar utan på grund av arbetsmarknadspolitik. Allt detta slit bara för slitets skull – något att fundera på i dagens debatt.

Nåja, som all museiverksamhet så är Brösarpsbanan ett kikhål till en tid som har varit. En tid när pys och fnys stod högst i kurs och där passionen för tågen var stor. Då var järnvägen basen i transportinfrastrukturen i Sverige, ända ut i småbyarna.

Drömmarnas verkstad

Det vi lär oss från detta och tar med oss in i framtiden är att effektiva kommunikationer till ekonomiska hubbar är grundbulten för överlevnad av kommuner runt städerna. Detta kan vi se i form av det pärlband av växande kommunala centralorter utmed södra stambanan. Resten för en stagnerande tillvaro i urbaniseringens bakvatten.

Just dessa tankar snurrar när man står längst bak i tåget och är förförd över utsikten. Den gamla banvallen och rälsen som försvinner i fjärran när nya meter fogas till det som varit i jämt dunk mellan skarv och hjul. Ljuv musik för varje vettig människa…

Det är väl spenderad semestertid att besöka banan. Kom bara ihåg att ta god tid på dig att diskutera med medlemmarna i föreningen om järnvägstekniska detaljer. Se även till att komma på tåget igen efter stoppet i Vitaby så du inte blir frånåkt…

Efteråt rekommenderas att åka till Brösarps Gästgiveri och äta deras utmärkta Äggakaka men om det får någon annan skriva.

Läs om föreningen på dess hemsida: www.skanskajarnvagar.se

Titta på filmen från besöket på min Youtube kanal: